MARIKAS BLOGG

 

Har precis kommit åter efter dagens första promenad runt Sjön och så här vackert var det vid Trädgårdskafét. Ett stilla dis och stundom lätt duggregn.

Igår hade det gått exakt två månader sedan Per-Erik och jag låg på varsitt operationsbord på Sahlgrenska i Göteborg utan att ha en aning om vad som väntade oss framöver. Vi sa "hejdå" och "lycka till" till varandra och jag var oerhört nervös och minns att jag sa till anestesipersonalen: "Ni måste ta väl hand om mig för jag är i akut kris!" Jag tror det var ett utslag av alla vårens trauman. Mammas hemska sjukdomstid och hennes bortgång av hjärntumören. Begravningen som skulle planeras och utföras samtidigt som dialyskatetern opererades in och dialysen skulle påbörjas. En veckas inläggning på patienthotellet mitt upp i alltihop. Datumet och förberedelserna för transplantationen och ansträgningen att hålla den duktiga och kompetenta fasaden inför barn, studenter och arbetskamrater.

Hade jag vetat då vad jag erfarit till idag hade jag nog inte varit så orolig. Själva operationen var inte alls så farlig. Det kändes bra och tryggt och ganska okomplicerat att vakna ur narkosen. Mådde väldigt illa av morfinet så jag tog bara emot en spruta direkt efter op. och hade sedan ingen smärtstillande medicin alls på hela tiden. Så har jag gjort alla gånger jag opererat mig.Trots detta gick jag i trappor redan fjärde dagen. Detta är inget uttryck för något duktighetssyndrom utan mer en känsla av att inte vilja vara avtrubbad utan ha koll på läget. Dessutom har jag alltid varit besatt av att själv göra vad jag kan för att hålla det sjuka borta så det var viktigt att snabbt få kroppen att fungera. Och det har den verkligen gjort sånär som på en ordentlig infektion efter ett par veckor då jag verkligen var jättesjuk. Men även det fixade njuren galant. För Per-Erik var det lite annorlunda. I honom skar de på ett mycket känsligare ställe så han hade mycket ondare och svårt att ligga på sidan. Det tog också lite längre tid för hans sår att läka eftersom det satt mitt i "midjeböjen".

Vardagsrutinerna förändrades en hel del de två första månaderna. Framförallt har hygienen varit väldigt viktig pga av de immunsänkande medicinerna. Har mest hållit mig hemma. Barnen fick vänta en vecka med att komma. Har tagit emot besök på altanen och några som hjälpt mig har fått komma in men har måst utstå sprittvätt av händerna och munskydd på mig. Har varit mycket noga med hållbarhetsdatum på allt jag handlat och fort in i kylskåp med alla varor. Engångsdisktrasor och pappershanddukar både i badrum och kök tillika ytdesinfektion och handsprit på båda ställena. Alla som går på toa får sprita ringen, kranen och handtaget. Inga kramar och pussar vilket ibland blir jättekonstigt när jag möter de som inte vet vad jag gjort. Jag liksom ryggar tillbaka när de kommer med utbredda armar och får skynda mig att förklara. De flesta förstår men en och annan ser lite kränkt ut. Fast Per-Erik kramar jag när vi träffas!

Igår fick jag träffa min "gamla" vanliga doktor Erland. Han har liksom hålit sig undan sedan jag kom tillbaka (semester o.d.). Det har absolut inte varit något fel på de andra men det var som hemtrevligt att få möta den doktor jag haft sedan 14 år. Hursomhelst så sa han att jag kunde börja leva lite vanligare. Gå till stan och gå på restaurang (det är det bästa jag vet) och dricka vin (det finns inga kontraindikationer). Det känns som jag nu går in i en ny fas med lite större frihet och det är underbart även om det absolut inte har gått någon nöd på mig.

Gårdagens värden var rätt så OK. KREA 111 (något högt), blodtryck 140/90 (något högt), Hb 115 (något lågt) och alla andra järnvärden inom normalfördelningen. Immunmedicineringen låg lite lågt så den fick jag höja ett snäpp.
Erland tyckte att det tillsvidare räcker med koll en gång i veckan. Sakteliga normaliseras det nya livet men hygienen är fortfarande viktig och sjuka och förkylda människor ska jag akta mig för. Det känns skönt att inte behöva bli stucken så ofta för tromboflebiterna (kärlinflammationerna) efter alla droppkanyler har fortfarande inte läkt utan kärlen är stenhårda och liksom bullriga.

Nu tror jag att jag ska ta med mig Klara ner på stan innan det börjar regna och se om min step-up-bräda kommit in på Stadium och ta en sväng på Indiska och titta på höstens nyheter.
Hm! Det började regna så det får bli i morgonbitti.

---

Vill Du läsa tidigare inlägg går du in på rubrikerna i spalten till höger (skrolla upp till toppen av sidan) och "klickar" dig fram. Transplantationen ligger under "maj".

---

I första delen pratar Per-Erik om sitt arbete på "Rädda Barnen". Intervjun med honom börjar i 19:e minuten:
"Sommargästen" 14.00-14.30

I andra delen pratar jag och Per-Erik om upplevelserna kring njurtransplantationen:
"Sommargästen" 14.30-15.00

---

Det blev ett litet uppehåll mellan skurarna på eftermiddagen. Skuttade med glada steg ut i skogen för att plocka blåbär och överraska Klara med en paj till efterrätt. Kanske var jag några dagar för tidig. Fick leta ett tag, de första tuvorna var det mest bara kart på. Samtidigt med att nästa spöregn gjorde sin entré hittade jag bästa stället. Många och stora blåbär på höga kvistar så att man inte behöver böja sig så mycket. Går man ut för att plocka blåbär kan man  inte komma hem tomhänt. I alla fall en liter måste man få ihop.

Regnet öste ner men det var varmt och skönt men lite svårplockat eftersom allt småskräp fastnade på de blöta fingrarna. Plötsligt kom väldigt många myggor fram. Varför kom de just nu när de faktiskt inte visat sig på hela sommaren? Aha! De var törstiga så klart. Både på vatten och blod. Men jag stog pall och tänkte; jag äter ju cortison så det kommer nog inte att märkas att de anfallit. Och tänk så rätt jag fick. Inte minsta lilla klåda, inte ens några synliga bett.

Det tog nog tre kvart att få ihop en liter. Kom hem alldeles plaskvåt. Men finns det något mysigare än att ta av sig de våta kläderna, ta på sig mjukisbyxor och en T-shirt, koka roibosté, krypa upp i soffan med en häftig deckare och Johnny Cash på CD:n.

Pajen blev naturligtvis ljuvlig (det blir alla pajer när man plockat bären själv). Blåbär med lite socker och potatismjöl. Ovanpå det en klassisk smulpaj fast med lite hackad mandel i och naturligtvis mycket vaniljsås till. Himmelskt!

---

Jag kan bara säga att jag är jätteledsen att radiotiden blev så fel (hade ju skrivit 13.00 så blev det 14.15). Ska absolut inte skylla ifrån mig men lite desinformation var det allt. Hursomhelst, tiden (tre kvart) gick väldigt fort och vi kände båda två att vi hade väldigt mycket mer att säga än vad som hanns med. Programmet kommer att läggas ut både på "webben" och som "podradio". Så snart jag har adressen lägger jag ut programmet som direktlänk från bloggen så kan ni hitta radioinslaget direkt härifrån.

Dagens prover är mer prima än någonsin. KREA 103, Hb 120 (över gränsvärde), kalium 4,8 och blodtrycket 130/80. Det är så fantastiskt  och jag är så oerhört tacksam för att det går så bra. Känner själv att jag börjar lätta lite på mitt strikt hygieniska liv. Släpper in mer folk i mitt hem (fast de blir sprit-tvättade) och rör mig mer ute utan munskydd. Handlar på ICA, går på restaurang och idag har jag till och med ätit en Ceasarsallad men förhörde mig nogsamt vid beställningen hur de hade handskats med råvarorna innan de hamnade på tallriken. Det blir ju inte mycket till semester den här sommaren så jag skämmer bort mig med restaurangbesök istället.

Igår fick jag hjälp att hänga upp jätteTV:n på väggen (tack Lars och Anna-Clara). Vid inställningen blev bilden väldigt grynig men så köpte jag en ny superantenn idag och nu är bilden alldeles fantastisk. Kan inte neka till att det är en helt ny bildupplevelse. Alla karlar som får syn på den blir gröna av avund och upptäcker snabbt vad som saknas i deras liv.

Nya prover och läkarbesök på måndag (exakt två månader efter transplantationen). Njut av helgen trots att det ska regna. Det inns många roliga spel. Tex "Mastermind" är ett bra sätt att träna hjärnan. "Rappakalja" är hysteriskt roligt. Bland mina bekanta är barnen (från ca 10 år) helt suveräna på detta bluffspel. Vi skrattar så vi tjuter. Vanliga kortspel som "Kanasta", "Finns i sjön", "Casino" och "21" duger bra. När barnen var mindre brukade jag baka scones, koka té och tvinga på dem högläsning när det regnade och åskade. Ofta blev det "Sommarboken" av Tove Jansson. Man kan också ta bilen och leta efter värsta ovädret med mest blixtar. Då åker man helt enkelt bara i den riktningen de mörkaste molnen finns och stannar när man är mitt i det värsta dundret. När det dragit förbi tar man en promenad i den skog som troligtvis finns i närheten. Och sen luktar man på den fuktiga skogen. Jag lovar att det är den mest fantastiska doft man kan uppleva.

En annan rolig lek som det var ett tag sedan vi lekte sist är att "Åka till Midlanda". Då tar man av vid hundkapplöpningsbanan så att man hamnar precis vid staketet vid landningsbannan. Sen lägger man sig på rygg på motorhuven och väntar till det kommer ett plan som går in för landning (kolla tidtabellen först). Jag lovar att det blir en maxad upplevelse. Det känns som man kan nå planet med fingertoppqarna. Hoppas ni fått lite inspiration inför helgen och kommande blöta eller tråkiga dagar.

---

Pratade med Per-Erik igår (hjälten/donatorn ni vet). Han mår alldeles utmärkt. Fixar på Hemsöhuset. Det är ett fantastiskt fint litet hus kallat "Johanstugan". Ni får en gissning på vem som bott där innan. Det är ett gammalt mycket välbyggt hus med fina proportioner som andas trygghet. En sk enkelstuga, naturligtvis faluröd med vita knutar. Det gamla köket har ersatts med ett hemtrevligt nytt med pärlspont och linoljefärg. En ny farstu började byggas i fjol och i sommar får bror, grannar och vänner vackert hjälpa till med det tunga. En och annan spik slår Per-Erik i själv. Och jag lovar att han har en hel del synpunkter på hur det ska se ut och utföras. Han är en estet av stora mått.

Per-Eriks mage läker fint och den känslan av  "hål" man talat om att donatorn kan uppleva där njuren suttit upplever han inte. Förra veckan var han i fjällen (Hemavan tror jag det var) med Ulrika, hans fantastiska fru, och den lika fantastiska hunden Tjakki. Tjakki fick träffa renar för första gången och blev långt in i det lilla hundhjärtat medveten om vad vallinstinkt vill säga. Per-Erik gick sammanlagt 35km och det om något måste väl vara ett gott tecken på att kroppen både läker och börjar komma igen efter operationen. När han kommer över en dator ska jag be att han skriver en egen rapport om tiden efter transplantationen eftersom det känns lite konstigt att återge hur någon annan har det, men jag får så många frågor om hur han mår så jag tror att det är av "journalistiskt allmänintresse" att återge lite.

Som sagt; på torsdag hörs vi både på radio och via bloggen.

---

Grattis på namnsdagen Moa (Emma). Det är verkligen djävlaranamma i den lilla älsklingen. På torsdag går hennes semestervikariat på sjukhuskaféet ut så hon tog och for till Kafé Charm för att söka jobb - och vips har hon jobb från fredag. Lycka till på nya jobbet!

Dagens prover innehåller inga överaskningar. Allt går så bra så att det är lätt att vaggas in i en säkerhet som man inte riktigt vet om den håller i längden. Men å andra sidan kan man inte ta ut oro i förskott utan får bara vara så oändligt tacksam för varje dag som går bra. Ju längre tid som går utan komplikationer desto bättre blir ju prognosen. Hursomhelst; Hb 116, KREA 105, blodtryck 125/80, kalium 4,7. Kalk fortfarande lite högt. Men i det stora hela snudd på normalvärden.

På torsdag ska jag och Per-Erik vara med i radio ,P4 Västernorrland, och prata om transplantationen klockan ett.. Vi har inte riktigt pratat ihop oss än men vi kommer att prata om våra upplevelser och spela lite musik.

Igår gick jag och Klara på restaurang. Klockan fem när det var alldeles tomt äntrade vi uteverandan på Restaurangen. Sommarsolen lyste, det var nog 25 grader varmt. Alldeles ensamma var vi till en början. Vi hittade ett litet isolerat hörn där vi hoppades på att få vara ifred, och det fick vi. Inga hemska smittor hoppade på oss. Helst hade jag velat äta en fräsch sallad men jag vågar inte äta "olagad" mat som jag inte gjort själv. Men det blev himmelskt ändå. Ett spett med grillad hallumiost och massor av rostade grönsaker, och till det en mycket god rösti. Två glas vitt vin drack jag. Så nära himmelriket var det länge sedan jag var. Klara åt en fantastisk hamburgare med massor av annat smarrigt till. Tror jag ska fira tvåmånadersdagen av transplantationen (den 30 juli) på detta vis.

Nya prover och ny rapport på torsdag. Må så gott alla trogna läsare.

---

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag som inte ens äger en elvisp och är så långt från teknik-freek man överhuvudtaget kan komma har plötsligt köpt en 42" LCD-TV. Den är gigantisk! Men det gick liksom så lätt och fort. (min gamla TV pajade precis när jag kom hem från Göteborg så jag har haft en till låns). Började på "pricerunner" och jämförde priser, hamnade lätt och fort på "elgiganten.se", skulle ha en 27", men så var det REA och 42" var billigare. Och oooups! Fram med lilla kortet och vips...var affären avslutad. Efter tre dagar kom den med lastbil. Jag tänkte; det var en stor förpackning - men det är väl mycket frigolit runt - men se det var det inte, det var TV alltihop.

Ta gärna med Er nyttiga snacks, braiga filmer (jag gillar konstiga tyska och italienska filmer, romantiska filmer och allt av bröderna Cohen och allt med Jonny Depp och Sean Pennoch säkert en hel del jag aldrig sett) så har vi filmkväll. Har själv en del osedda så kom tomhänt så ordnar det sig ändå. Fast ni får räkna med att bli sprittvättade innan ni kommer in.

---

Hittills har jag varit så noga med kost och motion. Det är ju så att cortisonets biverkningar består i att det urkalkar skellettet, bryter ner muskulaturen och riskerar att höja blodsockret och därmed orsaka diabetes. Därför är det så viktigt att hålla igång fysiskt och att äta rätt.

Men idag har det fullständigt spårat ur! Det började bra med samma gamla sportmackor med tomat till frukost. Keso med fruktsallad till lunch. Men sen började det.  En bit ostkaka med sylt till mellis. Middagen bra med en sallad på fullkornsvete, bladpersilja, melon, tomater, gurka, mager fetaost, svarta oliver, krispsallad och kapris med rostbiff och guacamole. Men till detta ett glas rött vin och till efterrätt Vienettaglass och inte nog med det. Sen en promenad till kiosken och köpte smågodis.Det är väl i och för sig ingen katastrof men får absolut inte bli någon vana. Var det gott då? Nä, faktiskt, inte särskilt. Salladen med guacamole var nog det bästa.

Resultatet av dagens besök på njurmedicin: KREA 107, blodtryck 135/85. Inget Hb togs. Dvs helt OK. Nästa besök på måndag.

Hoppas Ni alla får en trevlig helg. Var goda mot varandra, ärliga mot er själva och marinera era barn i kärlek. Skyll inte på andra utan fråga er alltid; "Har jag något delansvar i detta och vad kan jag i så fall göra åt det?"

---

Jag kan fortsätta att vara glad och tillfreds med livet. Hb (blodvärde) 113. Blodtryck 120/75. KREA 103. Och lite annat smått och gott ganska bra. Nu bär det av på dagens promenad runt Sjön. Kanske rent av en eftermiddagsfika på Trädgårdskaféet. Ser fram mot en utflykt till någon trevlig uterestaurang i mitten av veckan med vännen och kollegan Lisbeth Kristianssen. Tror att jag ska våga mig ner på Stadium imorgonbitti när de öppnar för att se om de har lite konditionshöjande redskap på rea. Må så gott alla vänner. Hetsa inte upp Er över småsaker utan hjälp varandra i smått och gott. Det är det vi är till för.

För övrigt har jag väldigt söta barnbarn (de två till vänster).

---

När jag och Per-Erik var på Sahlgrenska hade vi ingen möjlighet att skriva på bloggen utan fick ringa kamrat Myran som skrev in anteckningarna. Dessutom var vi ju lite dizzy och omtumlade. Därför känns det som vi missade lite värdefull information. Har nu kompletterat på sina sällen som känns viktiga för upplevelsen och sammanhanget.

Det har nu gått drygt sex veckor efter transplantationen vilket innebär att i fysiologisk mening ska såret vara läkt. Det är tur att jag opererat mig flera gånger tidigare så jag vet att operationssår lever ett alldeles eget liv. Från början kan det göra ont på massa konstiga ställen vilket beror på att man stökar till det lite i kroppen under oprationen samt att man håller hakar ganska hårt i såret under operationen. Dessa kan vila på höftbenen eler på magen vilket gör att man kan få ont ganska långt från själva såret. Dessutom kan hematom (blåmärken) uppstå och de liksom "rinner" neråt mot ljumsken pga av tyngdlagen. De kan också ömma betydligt. Dessutom har man ju trasslat till nerverna och det kan ta upp mot ett år innan de hittar tillbaks till varandra. Just nu har jag ingen känsel nedanför såret men extremt mycket känsel ovanför såret. Dessutom någon känsla av "håll" i ljumsken som funnits hela tiden men som minskar med tiden. Sådana här upplevelser informerar man inte om från vårdens sida så det är lätt att det leder till oro. Men tro mig, efter sju ärr vet jag att det tillhör normalförloppet.

---

 Vy över Sjön.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.
Stundom är det riktigt trevligt att besöka njurmedicin. Som den senaste veckan. Inget trubbel, allt bara flyter stilla och lugnt som självaste Bäcken.

Dagens prover visar att Hb (blodvärdet) har gått upp ytterligare lite till och vilar nu på 110. Även blodtrycket hade gått upp lite, 135/90. Doktor Ove tyckte inte det var så konstigt med tanke på att njuren är så ny och nästan all blodtrycksmedicin är utsatt. Själv tyckte jag att det var lite högt undertryck (man ska vara rädd om sitt hjärta och sina kärl) så jag tog allt en liten Zanidip. KREA 105 vilket väl får betraktas som oförändrat. Kalium och levervärden superbra. Syster Ulrika säger att jag får dricka ett glas vin. Gissa om jag ska göra det på lördag. Då blir det nog inkokt lax med någon god kall sås och supersmarrig sparrissallad och ett glas vitt vin som får drickas sakta och njutningsfullt.

Jag har ju bestämt mig för att inte äta några sötsaker, både för att slippa gå upp i vikt pga cortisonet och för att vara rädd om blodsockret vilket också påverkas. Men ibland blir jag så rysligt godissugen så nu har jag lovat mig själv att måndagar och torsdagar, när jag går på mina kontroller, får jag köpa en liten chokladbit till kaffet. Åh! vilken lycka i en annars ganska enformig vardag.

Annars så läggs den ena dagen sakta men säkert till den andra. Kliver upp strax före åtta, duschar, dukar fram alla mediciner och frukost framför morgonteve. Pillar i mig åtta piller och två sprutor med mediciner. Till frukost får jag två sportbrödmackor med antingen skivade tomater eller gurka samt ett kokt ägg. Tiitar på tv till ca 10.00. Klär på mig och tar dagens första promenad. Runt Sjön (ca 5km) med stavar och tyngder. Handlar ibland på tillbakavägen. När jag kommer hem brukar Klara precis ha vaknat och ätit frukost så lunchen får jag oftast äta själv. Sen brukar jag sätta mig på uteplatsen och lyssna på sommar i P1. Är det vackert väder sitter jag kvar och läser. Har nog betat av omkring 30 böcker sedan jag kom hem från Göteborg. Kaffe och messmörsmörgås vid tre. Lite städning, kanske tvätt och lite pyssel i trädgården. Försöker umgås med Klara men just nu föredrar hon kompisarna på MSN. Middagen äter vi tillsammans och efter den blir det dags för nästa promenad på omkring 40 minuter. Då går vi med varsin lur från Ipoden. Klara tycker att jag är hopplöst dålig på att veta om det är "My Chemical Romance" eller "The Used" jag lyssnar på. Själv tycker jag att de låter likadant men hon säger att det är JÄTTESTOR skillnad. Fast oavsett vilka så är de riktigt bra. Mycket 70-tal. Sedan blir det mera läsning, lite TV, kanske någon tittar in, oftast Moa. I säng vid elva och så börjar det om nästa morgon vid åtta.

Det kan låta lite trist och inrutat men jag upplever det inte så. Har ju alltid levt ett mycket aktivt och händelserikt liv med enormt mycket kontakter och projekt på gång. Inte alls som någon flykt utan alltid kommet ur en stor nyfikenhet och lust. Nu lever jag in en form av microperspektiv. Njuter i fulla drag när jag går runt sjön. Jag är så otroligt tacksam över att jag får bo så oändligt vackert, så fridfullt och så konfliktfritt. Jag lyssnar och gläds åt fåglarna, njuter av dofterna, älskar mina barn och är så glad att de finns. Ser fram mot ett glas vin på lördag och njuter som en multe av chokladbitarna två gånger i veckan. Var sak har sin tid och erfarenhet läggs till erfarenhet och allt bidrar till att man blir lite visare och ödmjukare inför livet och tolerantare inför sina medmänniskor och det är viktigt.

Oj, vad långt det blev idag. På måndag tar jag nya prover och som vanligt rapporterar jag dem. Skulle ju lägga in bilderna på köket och uteplatsen men den sabla datorn tog inte emot minnet jag hade lagt dem på. Fortsätter jobba på det får vi se när jag lyckas. Må så gott och ta hand om varandra och ANMÄL ER TILL DONATIONSREGISTRET!!

---

Har idag på förmiddagen följt med Per-Erik till lab. och njurmedicin. Det var trevligt att få träffa honom igen. Vi har inte setts sedan jag låg inne på sjukhuset och var i ett erbarmeligt skick. Jag tror att han blev lite lugnad av att se mig idag. Pigg och fräsh och full av liv. Det är alltid lika stimulerande och inspirerande att träffa honom. Han är en mycket reflekterande och empatisk person och det är alltid lika roligt att diskutera och byta tankar med honom. Har ni förresten sett att han är omskriven på sidan 231 i Stieg Larssons senaste roman "Luftslottet som sprängdes"!!

Per-Eriks prover var som man kan förvänta sig. Det tar ju även lite tid för hans kropp att ställa in sig på att en njure ska sköta reningsjobbet som två tidigare delat på. Njurarna är ju även inblandade i blodkroppsbildningen så att han hade något lågt Hb är ju inte alls så konstigt. I övrigt hade han ett tryck på 125/85 samt ett KREA på 134 vilket helt och hållet överenstämmer med tid efter operationen. Om något halvår har det säkert stabiliserat sig på omkring 100.

Det känns fint att vi båda hittills mår så bra och vi håller tummarna för att det fortsätter så. Själv tar jag nya prover imorgon och återkommer då med en liten rapport.

---

Så här långt går verkligen allt åt rätt håll. Blodtrycket har gått ner till 110/60, snart går väl jag ner - för räkning. Jag mår inte alls dåligt av mitt låga tryck men sista Zanidipen (blodtryckssänkande) ryker nu. KREA 103 och Hb har tagit sig upp till 110. Kan det vara blodbrödet, messmöret, blotsaften, broccolin, spenaten ihop med juice och Aranesp?

För mig känns det viktigt att komma sin kropp till mötes. Som en kär gammal vän. Att tycka om den och känna tillit till dess krafter. Det är skönt att veta att det inte är utseendet det kommer an på. Min kropp har sedan 21 års ålder varit märkt av ärr och ALDRIG har det på något sätt påverkat min självbild eller mina relationer med mina medmänniskor. Tänk om jag kunde få mina döttrar och andra unga flickor (och pojkar) att förstå det. Jag är säker på att människan inte är uppdelad i kropp OCH själ utan att de är ett. I samma ögonblick som kroppen reagerar på något gör själen det också och vice versa. Därför är det så viktigt att vara tillfreds och känna en tillit till kroppens egen kapacitet. Att vårda hela sig för ett så positivt liv som möjligt. Kroppen älskar regelbundenhet. Den kan liksom med hela sin fysiologi ställa in sig på kommande processer. Därför är regelbundenhet ytterst viktigt. Mediciner 8.00 och 20.00. Mat och mellanmål på ungefär samma tider och promenader på för- och eftermiddagen. På samma sätt som det är viktigt för människor att leva i en miljö som är förutsägbar (KASAM) är det viktigt för hela organismen.

Det handlar inte om att ha en tvångsmässig inställning till livet, tvärtom så handlar det om att ÄLSKA LIVET på ett sådant sätt att man inte slarvar bort det. Att fokusera på det friska, möjligheterna, nuet och framtiden. Att omge sig med goda människor och i den mån det inte är möjligt, låta bli att laddas av mindre goda. Att för sitt egenvärdes skull även bemöta dem med respekt. Att så gott det är möjligt betrakta varje människa i skenet av vederbörandes historia. Jag vill inte påstå att det alltid är så lätt men har man det som mål är det gott nog.

Det känns att kraften återvänder dag för dag. Plötsligt ikväll började jag städa och torka golv. Det första jag märkte när jag kom hem från Göteborg var att jag plötsligt skrev mycket fortare på datorn. Huvudet hade liksom klarnat. Kroppen värker inte längre och jag har inga nattliga kramper i bennen. Det är nästan det bästa för det gjorde fruktansvärt ont. Har bättre studs i stegen och överhuvudtaget mera ork. Huden är mjukare och celluliterna borta. Fast somliga dagar är väldigt sega men det är väl inte så konstigt. Det är ju en otroligt stor omställning för kroppen.

Jag känner mig glad och lycklig fast jag vet att vad som helst egentligen kan hända. Jag är oerhört tacksam mot Per-Erik och hela hans familj som har erbjudit mig denna möjlighet. Det är så stort. På onsdag ska jag följa med honom till första återbesöket på njurmedicin efter transplantationen. Då kan de få göra en liten inbördes tävlan hans båda njurar (fast en är ju att betrakta som min numera). Om jag får för Per-erik så lämnar jag en liten rapport.

Själv behöver jag bara gå på kontroll två gånger i veckan fortsättningsvis så nästa provrapport kommer på torsdag eftermiddag. Det tackar blodkärlen för.

---

Allting är stabilt. KREA idag 107 men är beroende av koncentrationen av Sandimmun (immunmedicin). Ligger Sandimmun högt stiger KREA lite och det gör den idag. Blodtrycket 115/65, snart svimmar jag väl!! Tänk vad kärlen ska må bra! Hb stiger sakta, sakta. Så nu har allting hållit sig stabilt sedan jag kom från sjukhuset. Peppar, peppar. Jag gör verkligen allt jag kan för att undvika infektioner men jag tror att min egen normalflora kan ställa till det lite eftersom jag har så uselt immunförsvar. Men varje dag som går bra är en vunnen dag.



Moa är här och hälsar på och sjunger och trallar hela tiden. Imorgon har hon 20-års kalas. Tänk vad åren går. Hon är förståndig, vacker och jätteduktig. Tror att hon ska få lite pengar i present eftersom hon har helrisig ekonomi och gärna vill gå på gatufesten på lördag.

Nya prover åter på måndag. Ska se om jag kan få in lite bilder på hemmet i helgen. Hoppas ni får en trevlig helg alla vänner.

---

Idag har jag gått runt Sjön för fjärde gången. Har fått upp flåset och musklerna hänger glatt med. Trippade de fem kilometrarna med lätta steg och var förhållandevis opåverkad efteråt sånär som på ett skavsår som jag dränkte i sprit för att slippa infektion. Imorgon blir det stavar  och tyngder.

Dagens prover är helt OK. KREA 103, blodtrycket 120/75. Hb lite lågt, 103, men det kommer att gå till sig med sprutor och blotsaft. Nya prover på fredag. Är fortfarande lite svårstucken så jag börjar varje provmorgon med en handske med hetvatten i på handen för att få kärlen att svälla. Med ordentlig stas och tunn kanyl går det bra. På fredag ska jag även andas in Pentacarinat (?). Ett medel som tar ca 1/2 timme att inhalera och som förhindrar lunginflammation. Det ska tas 1 gång i månaden i sex månader.



Så här underbart vackert blommar mina New Dawn rosor. De är remonterande så ju fler överblommade rosor jag knipsar av desto fler nya kommer det. Så håller de på till frosten kommer och tar de sista i oktober. Flera har mejlat och är lite nyfikna på hur renoveringen av köket och uteplatsen blev och eftersom jag inte kan bjuda hem  er än så ska jag sätta ihop ett litet kollage endera dagen. Skriver på fredageftermiddag när jag varit på njurmedicin igen. Sköt om er alla och ta väl vara på sommaren.

---

Kommer precis åter från dagens besök på njurmedicinmottagningen. Det är en fantastisk njure jag har fått av Per-Erik. Och ändå fick jag den som "bara" fungerade till 40% i honom och i mig tycks den hittills funka till 100%. I lördags hade KREA sjunkit till 107 och idag var det 102. Toppen, toppen! Blodtrycket var idag 115/75 och då återstår endast en liten ynkans blodtryckstablett. Och det märkligaste av allt är att "kisstickan" är alldeles ren dvs inget läckage av vare sig blod eller äggvita i urinen. Jättekonstigt med tanke på att det var tre plus med de gamla njurarna och de sitter ju kvar.

Resultatet av proverna påverkar alltid hela dagens klimat. Tillståndet är ju fortfarande så skört och jag får vara beredd på att vad som helst kan hända. Men dagar med glada besked blir glada dagar och måste tas tillvara fullt ut. Det är viktigt att samla kraft inför livets down-perioder. De glada dagarna som är fyllda med ork måste också användas till att bygga upp kroppen för att undvika åderförkalkning och benskörhet vilket är biverkningar av cortisonet. Jag går nu med viss möda runt Sjön (5 km hemifrån och runt). Så fort jag går med lätta steg ska jag komplettera med stavar och handledstyngder. Dessutom tar jag en promenad om dagen ner till Statoil för att få hela uppförsbacken hem igen. Bra för låren och flåset. Tror jag ska skaffa mig en step-up-bräda för att ge stjärt och lår lite mer träning.

Jag har haft verklig tur som sluppit gå upp i vikt av allt cortisonet. Har inte drabbats av något sötsug alls och äter mycket men förståndigt. Till frukost brukar det bli två sportknäcke, en med mosad avocado och en med skivad tomat samt två glas vatten. Inget mellanmål på förmiddagen. Lunchen består oftast av mycket grönsaker, bönor, broccoli, tomat, kanske ett ägg och fisk eller kött. Till mellanmål blir det verum hälsofil med extra lactibacillus för magflorans skull samt lite blotsaft för järnet. Middagen består oftast av varm mat, fisk med spenat, potatis och broccoli eller köttfärslimpa med rostade grönsaker (squash, aubergine, fänkål, läk, paprika och morötter). På kvällen till medicinerna blir det en sportknäcke med ost och tomater. Inget halvfabrikat utan jag unnar mig bara god mat som jag tycker om. Det är liksom dagens höjdpunkt och avbrott mellan promenader och läsning.

Jag borde skaffa mig en hobby. Men jag har ju ALLTID hållit på och hållit på med än det ena och än det andra. Var sak har sin tid och egentligen tror jag att det är rätt skönt just för tillfället att inte göra så himla mycket hela tiden. Jag tänker mycket och det behövs. Det är mycket som ska bearbetas. Både kring njursjukdomen och transplantationenmen även runt mammas sjukdom och bortgång som på något vis bäddades in bland operationer och dialys. Även livet behöver sina tankar. Kommer jag fram til något vist kanske jag delar med mig någon dag.

Nästa besök på njurmedicin blir på onsdag. Då hörs vi igen. Må så gott ala trogna läsare.

---