MARIKAS BLOGG

Idag har mitt lilla älsklingshjärta Klara åkt till Göteborg för att gå på "Pier pressure-festival" med 41 internationella band och ca 20.000 besökare. Hoppas att de lyckas hålla ihop, hon och kamraten Julia.  Som tur är ser det ut att bli uppehåll i regnandet när festivalen är. Jag tror att hon kommer att få det himla kul. Sen kommer hon hem lagom till stadsfesten och när den är över flyttar hon hem till mamma efter att ha varit hos pappa en månad. Då blir det ordning på torpet och trevligt sällskap. Då ska vi pick-nicka och njuta av livet.

 Moa och...     ... Moas kisse

Moa arbetar på sjukhuskaféet och eftersom jag är på sjukhuset 3 ggr i veckan ser jag henne ofta. Men hon har aldrig tid att prata utan är mycket upptagen och flitig. Hon jobbar på som om hon aldrig gjort annat trots att hon bara varit där i ett par veckor. Till hösten ser det ut att bli Norge som lockar med arbete och bra betalt.

Tove arbetar  på RPK och på Kullerbyttans korttidshem när hon inte renoverar hus och tar hand om Olga och Vera. Hon och Christer är så flitiga och huset blir verkligen jättefint.

Idag har det gått precis en månad sedan operationen. En månad som gått lite upp och ner men det är nog precis som det brukar vara. Huvudsaken att njuren vill vara kvar och trivs i min kropp. Blodtrycket idag var 110/75 så nu ryker en blodtryckstablett till och det måste man se som ett gott tecken. KREA var lite högre idag ,111, men inte alarmerande. Det är ju ett nyckfullt värde som svänger lätt men för säkerhets skull åker jag upp i morgonbitti och tar ett nytt. Blodvärdet och järndepåerna ligger lite lågt. Hb 108. Tar inj. Aranesp (blodstimulerande hormon) en gång i veckan och kompletterar med blotsaft. Har även lagt om kosten från att ha varit snudd på vegetarian till att äta kött varje dag. Numera står rostbiff, köttfärslimpa, leverpastej och blodpudding på menyn. Till fisken blir det broccoli, mangold och spenat. Det ska väl ha lite effekt både på depåer och Hb hoppas jag. Funkar inte det får jag järnet intravenöst och då måste det ju funka.

Jag har ju rört på mig väldigt mycket varje dag. Det är nog bra för kondition och muskler. Fast visst måste man få ta en vilodag någon gång också.  Jag tar den idag och nöjer mig med en promenad. Tror att jag ska boka tid i tvättstugan. Tove kommer ikväll så hon kan nog hjälpa mig att bära.

I övrigt känns det bra och jag ser framåt med tillförsikt. Ha en trevlig helg alla så skriver jag efter läkarbesöket på måndag igen.

Har idag avlagt ytterligare ett besök på njurmedicin. Hittills förlöper allt väl. KREA 104, vilket är något högre än sist men troligtvis ett tecken på att Sandimmunnivån (immunmedicinen) är högre (den var alldeles för låg när KREA var 90) vilket är bra. Järnvärdena förbättras allteftersom infektionen klingar av. Än så länge jobbar njuren trofast och tillitsfullt som en riktig kämpe. Blir piggare för var dag som går och tar tre ordentliga promenader om dagen. Det blir nog mellan en och en- och en halv timme sammanlagt. Tänkte att jag och Klara ska ta Sjön runt imorgon om vädret tillåter. Delar upp den med pick-nick på halva vägen så går det nog bra.




...och så var det det här med Fredrik Reinfeldt. Och hans vapen broder Anders Borg är naturligtvis även han inblandad. Någonstans i sin ryggrad och reptilhjärna måste de känna på sig att deras tid vid makten räknas ner. Med en vettvillings intesitet går de fram med lie i de sociala reformer som generationer före mig har kämpat och strejkat för att uppnå. Senaste draget i moderat politik är att införa ytterligare en karensdag i början av sjukskrivningen och sedan en till den 14:e dagen. MEN HALLÅ Å!! Vad vill ni uppnå? Att vara sjukskriven idagens Sverige är närmast att likna vid att vara brottsmisstänkt.

Jag har alltså transplanterat en njure. En sjukdom som på intet sätt är självförvållat, tvärtom, vållad av sjukvården. Däremot har jag, ända sedan jag var mycket ung, tagit ett stort ansvar för min egen hälsa. Jag har gjort många medvetna val för att få min kropp att hålla så länge som möjligt vad gäller kost, motion, människosyn, självbild och positiv hållning till livet. Jag arbetade till en vecka innan transplantationen (om det kan man ju tycka vad man vill). Efter 14 dagars sjukskrivning får jag ett brev från försäkringskassan där jag nogsamt ska fylla i varför jag inte kan göra andra uppgifter på min arbetsplats än de ordinarie. Detta gör jag och skickar dessutom in två! läkarintyg, både från Sundsvall och Göteborg. Efter ytterligare några dagar får jag ett nytt brev från Försäkringskassan där det står att det är INTE sjukdomen eller läkarintygen som avgör om jag ska beviljas sjukpenning utan det avgör Försökringskassan utifrån min arbetsförmåga. Och nu har det beslutat att jag ska få sjukpenning. Tackar allra ödmjukast. Men vem på Försäkringskassan har beslutat det. Och vad har den personen för kompetens som trots två läkarintyg fattar ett helt självsvåldigt beslut. För mig känns inte detta som ett tillförlitligt system. Varför ska jag överhuvudtaget misstänkliggöras?

Här är det på sin plats att mycket tydligt poängtera att jag är en glad skattebetalare, jag är för den solidariska fördelningspolitiken (även om jag stundom skulle vilja vara med och styra hur medlen fördelas). Varje gång jag går till Apoteket och hämtar ut nya mycket dyra mediciner jublar jag av glädje över att bo i Sverige. När jag tittar bakåt i mitt liv och ser hur lyckligt lottat jag varit som fått vård i 40 år, gjort tre kejsarsnitt, tagit bort halsmandlarna och en del andra blessyrer nästan alldeles gratis.

Men ändå, Fredrik och Anders, vad är det Ni vill med att försämra villkoren för sjukskrivna och arbetslösa? Visst förstår jag att det är problem med att sjukskrivningssiffrorna är så höga, framförallt i ett land där människor har det så oerhört bra. Men måste man inte ändra på det den politiska vägen. Börja tala i termer av solidaritet, gemensamt ansvar, människosyn och människovärde. Jobba på de ideologiska grundvalarna, diskutera vad det innebär att vara människa och ge varje individ en betydelse. En människa som inte är delaktig i samhällsbygget måste vara saknad, inte misstänkliggjord och framförallt inte ekonomiskt straffad.

Jag är en typisk medelinkomsttagare och duger därför mycket bra för att statuera exempel på vad som händer rent ekonomiskt när man blir sjukskriven. Här vill jag tillägga att jag har haft förmånen att långt i förväg veta om att jag kommer att bli sjukskriven. Detta har givit mig unik möjlighet att både förbereda mitt hem (fixa lättskött uteplats och renovera köket) i god tid samt dessutom hunnit lägga upp en liten ekonomisk buffert (en orsak till att jag jobbet så nära in på operationen). Men så här fördelar sig uteslutande de sjukdomsrelaterde utgifterna den första månaden.

Skillnad mellan lön o sjukpenning                  6441:-
Karensdag                                                            1340:-
Sjukresor                                                               1200:-
Apotekets högkostn.skydd                                 1800:-
Akutmott.                                                                  300:-
Taxi till akuten                                                         160:-
Vårdavgift Göteborg      11dgr                               880:-
Vårdavgift Sundsvall 5 dgr                                    400:-
                                                                               12521:-               

Detta innebär i runda slängar att det återstår knappa sextusen. Dessutom krockar denna månad med barnets månad hos nådige fadern som då ska ha tillbaka underhållet och dessutom underhåll från mig vilket utgör ytterligare 2300:- bort. Kvar är då ca 3600:-. För mig går det bra. Jag klarar det. Inte så länge men ett tag. 3-6 månader har jag räknat med i mina kalkyler. 

Men för en person som inte har möjlighet att spara. Som inte i förväg vet att man kommer att bli sjukskriven. Som råkar ut för en olycka eller plötsligt får ett cancerbesked. På vilket sätt kommer det att hjälpa den personen åter till ett friskt liv med ytterligare två karensdagar på en 14-dagarsperiod? Två karensdagar till i mitt räkneexempel ger nästan inga pengar kvar överhuvudtaget. Att både få ett plötsligt sjukdomsbesked och dessutom hamna i en ekonomisk situation som denna kan omöjligtvis vara vare sig lindrande eller läkande. Bästa ministrar, berätta för mig hur ni tänker så att jag förstår.

---

                                                      

Det är en himla tur att även dessa dagar finns. Jag har fått en alldeles enastående njure av Per-Erik. Tänk vilken resa. Från det att han säger: "Du får min ena njure" och jag tror inte att det är sant. Länge tvivlar jag. Men för varje test han genomgår (och de är många och stundom svåra) börjar min tillit gro. Den hoppar lite upp ner mest hela tiden men växer sig allt starkare genom processen. En dag får vi veta att han passar!! Redan då känns det som en Guds gåva. Så småningom ger vi oss av på den Stora Resan....och njuren börjar fungera redan på operationsbordet!! Och sen har den jobbat och jobbat och jobbat så duktigt. Den klarade feber- och infektionskrisen med glans.

Idag när jag var på njurmedicin och tog nya prover var KREA 90 (normalvärde), CRP var 1, blodtrycket 128/75 (och då är ändå en av blodtrycksmedicinerna utsatt), inget blod och ingen äggvita i urinen, bisköldkörtlarnas funktion helt återställt efter att ha varit jättehög. Så här fina värden har jag inte haft sedan jag var tonåring. Ni förstår att jag är oerhört tacksam. Nu sköter jag mig så duktigt jag kan. Tar vara på mig, är otroligt noga med hygienen, tar promenader minst tre gånger om dagen. Ska försöka ta mig runt Sjön någon gång i slutet på veckan.

Kommer att sänka cortisondosen lite från imorgon och ytterligare lite om en vecka. Det är bra för det känns som jag får så mycket biverkningar av det. Lätt hjärtklappning, tunn hy, och hopplösa blodkärl. Är jättesvårstucken och har tromboflebiter (kärlinflammationer) överallt där det suttit droppnålar. Jag ska ju stickas så mycket så det känns extra viktigt att ha bra kärl. Samtidigt är det en petitess i sammanhanget när allt annat gått så bra. Det är otroligt viktigt att vila i det positiva, se det friska och att ta varje stund för vad den är. Njuta av livet och var lycklig. Om bara inte Fredrik Reinfeldt hade varit så knäpp...men det tror jag att jag väntar med att diskutera till imorgon. Må så gott alla och tack Ulrika, Erland och Ove för att ni är så himla proffsiga och bra.

---

Livets skiftningar kan verkligen vara plötsliga. Jag tyker att jag av erfarenhet borde veta det sedan tidigare men av någon självbevarelsedrift kalkylerar man nog inte med den delen av livet. Hursomhelat så har lördagens skräck förbytts mot en lugnare känsla och större grad förtröstan. Det bästa av allt är att njuren inte alls ha tycks påverkats av feber, infektion, hög CRP (160), massor av antibiotika och 10 kg oro. Sitter just nu hemma och äter jordgubbar med lättvispad grädde och det är inte vilka jordgubbar som helst. DET ÄR DE FÖRSTA PÅ TVÅ ÅR!! Jag har ju levt på kaliumreducerad kost och då får man vackert plocka bort gubbarna. Ni kan ju bara gissa hur de smakar. Tror ni jag kan äta upp hela litern?

Jag måste också be att få tacka ALL personal på avdelningen för utmärkt vård och omsorg. Ni är så himla bra!! Duktiga, trygga, vänliga, hjälpsamma och det känns att ni har ett fint klimat i arbetsgruppen. Ni ska bara veta hur mycket det betyder för en orolig patient. På ett sätt vill jag naturligtvis inte träffa er igen men å andra sidan är det mycket tryggt att veta att det är till er jag kommer om det händer något igen.

Det är skönt att vara hemma igen i lilla stugradhuset. Liten tagen är jag allt men det blir en promenad om en stund. Ja tror det är viktigt att hålla igång och nu har jag ju legat så många dagar. Musklerna måste få sitt. Och alla dofterna måste upplevas. Och fåglarna, och vattenfallet. Midsommarafton blir nog mycket lugn. Har som tur är mycket bra olästa böcker och en del osedda filmer så jag klarar mig bra. Och tid att laga god mat har jag i massor så här kommer dagens middagstips:

Marikas ljumma potatissallad:

ca 1/2 kg små förskpotatisar, tvättas och kokas (ska inte kallna innan salladen görs)
1 liten rödlök, hackas fint.
2-3 msk kapris
vanlig vinegrette ca 1/2 dl eller efter behag, blanda i en tsk söt senap och en tsk fransk senap.

Blanda allt när potatisen är varm och servera med rökt korv eller rökt lax och en liten bunt ruccolasallad på sidan och ett gott bröd att plocka upp såsen med. Låt er väl smaka och ha det så bra alla.

---

På lördagkväll började febern smyga sig på för att på natten ha sigit till 39.5. Åh, vad jag blev rädd! Feber är ju ett tecken på avstötning. In på akuten omedelbums. Blododling, urinodling och tusen prover till. Antibiotika intravenöst. Troligtvis någon infektion. Lite oklart var men jag blir kvar på njurmedicinavdelningen ett tag till. Läkarna säger att det inte är ovanligt utan att den första tiden brukar gå upp och ner. Lite piggare men oron är stor. Alla är snälla och mycket duktiga. Avdelningen kryllar av fd studenter. De är toppen. Så fort jag har besked om vad som hänt skriver jag en rad igen. Dessvärre inga trevliga middagstips härifrån. Sköt om Er alla.

---

Det är förunderligt hur fort tiden går. Har redan varit hemma en hel vecka. Blir piggare och piggare för var dag som går. Lite stygn är tagna vilket gör det lättare att röra sig. Idag har jag gått till Trädgårdskaféet fram och tillbaka Kanske lite i längsta laget men det gick riktigt bra. Satt i deras trädgård en stund och vilade innan jag återvände.

Nya prover tagna idag. KREAT 101. Toppen, toppen! Hitills har det ju gått fantastiskt bra. Peppar, peppar, ta i trä och allt annat man kan säga för att hålla onda makter borta. Tycker nog att biverkningarna börjar stilla sig lite också. De har jag nog upplevt som allra besvärligast.

På söndag tittar donatorn /hjälten förbi på väg till Hemsön. Då ska han få känna lite på sin njure om han vill. Den sitter i höger ljumske och inte bak i ryggen som många tror. Jag kan känna den själv och klappar ofta om den.

Dagens middag kommer att bli en grönsakstallrik:

Tre sorters valfri sallad
Tre vindolmar (finns konserverade på Willys)
Hummus (se recept nedan)
Tzatziki
2 ägghalvor
Några konserverade kronärtskockor
1 skivad tomat
2 bitar melon
rödlöksringar
...och överalltihopa vinegrette med vitlök

Marikas allra lättaste humus:

1 burk kikärtor
1 dl rapsolja
1 liten nypa salt
peppar
1 stor vitlöksklyfta
Mixas till en slät röra

---

Idag har jag varit på mitt andra återbesök på njurmedicin. Kommer att göra täta besök till en början. Trycket idag var 120/75. YEAS!! KREAT 108 vilket är helt OK. Fantastiskt vad fint den funkar, Per-Eriks njure. Jag tror att det beror på att jag brukar prata med den och berätta var den har hamnat. Lite grundläggande undervisning om östrogen och lite allmänt tjejsnack. Att den har en himla tur som får kissa flickkiss för det är mycket gulligare.

När jag kom hem tog jag en rask promenad på ca 1,5 km. Det gick fantastiskt bra. Ska utöka sträckorna så fort jag kan för både flåset och musklerna behöver en hel del träning. Nån som vill följa med på mina promenader så är ni välkomna. Det tycker jag skulle vara riktigt trevligt. Det blir lite isolerat här hemma. Både Klara och Moa är i Stockholm. Tove jobbar på avd. 96 på RPK och grannarna är som bortflugna.

Ikväll äter jag resterna från igår så något nytt recept blir det inte. Kanske imorgon....
Tack igen för alla hälsningar. De värmer verkligen.

---

Lite ensamt är det allt. Jag jobbade ju hela tiden in i det sista och passade på att träffa mycket vänner. Gick på restaurang och åt och drack gått. Hittade på rätt mycket innan operationen eftersom jag visste ju att livet kulle förändra sig en del. Det är jag mycket tacksam för. Hann med en hel del trevliga upplevelser och möten. Men kontrasten blev rätt stor. Fast jag klagar absolut inte. Jag har det bra och allt går åt rätt håll och det är det allra viktigaste.

Var på första återbesöket på Njurmedicin igår. Allt ser bra ut hittills. KREA 103 men då ligger de 20-30 enheter högre än Göteborg så i själva verket hade nog KREAT gått ner ytterligare. Kalium lite högt. Kanske beror det pån att jag ätit kaliumfattigt i några år och plötsligt börjat frossa i avocado, bananer, nötter, melon och annat kaliumrikt. Får kanske se upp lite därvidlag.

Var igår ute på fyra små promenader. Varje gång jag kom in ville jag bara ut igen. Den norrländska naturen visar sig ju från sin allra vackraste sida precis nu. Mellan hägg och syrén. Idag ska jag försöka mig på en lite längre promenad genom skogen bort mot Sjön.

Per-Erik (donatorn/hjälten) mår bra. Han kommer också igen mer och mer för var dag som går. Han kan fortfarande inte sova på sidan och det stramar lite i såret. Men han känner inget konstigt, ingen saknad efter njuren eller så. Kissar som han ska och allt annat är OK. Han blir väl omhändertagen av sin familj och åker snart till sommarhuset på Hemsön.

Min kamrat Myran tyckte det lät så smaskigt när jag beskrev vad jag skulle äta så hon tyckte jag kunde lägga ut lite recept. Ikväll blir det fylld aubergine:

Mina egna auberginer:
2-4 portioner.

2 auberginer, skäres på längden och urgröpes en aning.
500 g köttfärs fräses med 1 gul lök, 2 vitlöksklyftor, 1 hackad paprika, tereyakisauce efter behag, lite tomatpuré och svartpeppar samt det "urgröpta".
Fyll auberginerna med fräset och täck med en smakfull ost. Jag väljer lagrad grevé.
Skjuts in i ugnen 200 grader i 20-30 min. beroende på ugn.

Jag äter med lite sallad men är man riktigt hungrig passar råris bra till.

---

Sent igår kväll anlände jag Flygplatsen likt Micheal Jakson, iklädd munskydd. Jag och Jacko, inte illa! Jag funderade en del över vad jag väckte i mina medpassagererare. Uppsvullen på magen som gravid i sjätte månaden, armarna fulla med stick och blånader och så munskyddet på det. Jag såg rubrikerna framför mig. "NERKNARKAD GRAVID HIV-SMITTAD KVINNA OMBORD PÅ FLYG". Larmrapport i stil med den tuberkulossmittade mannen i veckan.

Det är alldeles fantastiskt att vara hemma. Så underbart skönt att kliva in i mitt lilla hus. Varmt och välkomnande. Samtidigt blandat med en väldig oro. Fick springa runt en hel del på Landvetter och hade ganska ont i såret när jag kom hem. Det har inte besvärat mig så mycket faktiskt. Men ett symtom på avstötning är ömhet över njuren. Och öm var jag verkligen. Idag är det bättre. Inga svullnader och kissar som jag ska så jag litar till de symtomen. Tre nya fina ärr (det fanns fyra sedan förr) blev det. Ett för njuren, ett där de plockade ut dialysslangen och ett där langen stuckit ut.

Jag blev väldigt rörd när jag äntligen idag kunde börja använda datorn igen (kom inte åt någon i Göteborg). Så MÅNGA HÄLSNINGAR! Åh, vad det värmer. Ni anar inte alla vad det betyder i en sådan här situation. Särskilt när man lever som ensamstående är vänner extra viktiga. Tack, tack, tack för alla tankar och hälsningar.

Sitter just nu på min fantastiskt fina lilla uteplats och skriver. På tomten bredvid är det nio-årskalas. Tårtfat och många fnittrande flickor. Jag ramlade verkligen ner mitt i livet och den svenska sommaren. Vilka oerhörda kontraster mot transplantationsavdelningen på Sahlgrenska. Vilka människoöden. En man hade blivit sövd 77 gånger på fyra år och hade precis tagit emot sin tredje njure. En kvinna hade vänta 17 dagar! på att hennes nya njure skulle börja fungera...och det gjorde den! Utmärkande för all personal på avdelningen var att de ALLTID var fyllda av hopp. Inget var någonsin omöjligt. Allt gick att ordna. Stämningen var hela tiden mycket lugn även om det var akut och folk var svårt sjuka. De var oerhört professionella, trevliga och personliga. Mycket glädje och humor präglade klimatet. TACK TILL ER ALLA PÅ AVD.20!!

Nu återstår att anpassa sig till det nya livet. Många starka mediciner som sänker immunförsvaret innebär att det hygieniska tänket måste vara på topp. Engångsdisktrasor, spritflaskor, ingen vacuumförpackad mat, ingen gevre eller annan opastöriserad mat. Inte gräva i trädgården och inte ta hand om snittblommor. Träffa friska vänner ute i friska luften. Besöka affären tidigt på morgonen när det är lite kunder. Men framförallt LEVA! Ta emot denna fantastiska gåva och vårda den som den finaste skatt. Upptäcker att jag går och håller mig om den nya njuren som man gör om sitt barn när man är gravid. Jag smeker den och klappar den och tycker om den.

Jag tror att det är skillnad på att få en njure från någon man känner och har en relation till än att få från någon avliden eller okänd. Rent känslomässigt har jag en väldig bindning till min nya njure. Jag känner ett oerhört ansvar att förvalta den väl. Jag har en mycket personlig relation till den. Pratar med den och berömmer den. Den kissar så fint. Inte karlkiss som man kanske kunde tro. Nej, gulligt tjejpink blir det. Jag trodde ju att jag skulle få ärva lite av Per-Eriks förmågor, tex hans sångröst. Så blev det dessvärre inte. Jag kan ta det.

Risken för en avstötningsreaktion är tämligen stor. 30-40%. Den är allra störst under de första tre månaderna men hela första året är risken högre. 95% av alla donerade njurar funkar efter ett år. Blir det en avstötning får jag åka tillbaks till Göteborg och få hästdoser cortison och hjälper inte det finns det andra läkemedel att ta till. Det brukar rätta upp sig. Nu har det hittills gått fantastiskt bra. För er som hänger med i terminologin så var KREAT 600 med dialys när jag for ner till Göteborg. Njuren började fungera redan under operationen och dagen efter var KREAT nera på 97. Det har hållt sig mellan 91 och 97 hittills. Blodtrycket däremot skenade några dagar och var som mest uppe i 190/110. Dagen jag for var det 135/85 (med relativt mycket l.m.). När jag var kvar i Göteborg kändes det som ma nog inte kan genomgå en sådan här operation utan komplikationer men det är ju ändå så att för drygt 50% går det bra. De 50% tänker jag tillhöra!

Jag kommer att behöva en del hjälp en tid framöver. Om någon känner att Ni har en liten stund över (och är frisk) får ni gärna skicka ett litet mejl. Framförallt är det  akuthandling (storhandling är ordnad) och kanske lite hjälp med tvätt (har 150 m till tvättstugan och får ju inte bära) och lite annat pyssel. Skulle behöva ett tunnt sommartäcke från IKEA om någon har vägarna förbi.

Nu ska jag äta en bönsallad med rödlök, mozzrella, ägg och vinegrätt. Tror jag tar en rostad fullkornssmörgås med tomat till den. Har ännu inte känt av den ökade matlusten av cortisonet, hoppas verkligen att jag slipper den. Vi hörs. Åter ett jättetack för ALLAS hälsningar.

Än så länge tycks allt gå bra men risken för en avstötningsreaktion är 40-50 procent. Jag ber till Gud att det ska gå vägen.Alla droppslangar och katetern är borta. Det är skönt att vara en fri människa. Får nu röra mig som jag vill och har idag gått i trappor och var nere på kiosken och köpte en tidning. Inget godis - blodsockret blir högt av all cortison. Har varit på ultraljud av min nya njure. Det visade fin artriell cirkulation och ingen vätska runt njuren.

Per-Erik åkte hem idag. Lite svag och klen men allt har gått utmärkt för honom. Det måste varit underbart för honom att komma hem till sin älskade fru Ulrika och sina barn.

Det känns att jag är mycket långt bort. Alla är snälla och kallar mig "kära du" och "vännen" hela tiden. Utsikten är helt fenomenal härifrån 13:e våningen. Jag har hela Botaniska trädgården vid mina fötter. Ska se om jag kan ta mig dit innan jag åker hem.

HEM! Åh, vad jag längtar hem! TIll mitt lilla sagohus med mina underbara barn och barnbarn. Till min egen mat, fransk potatissallad, ugnsbakade primörer, vindolmar, mozzarella, tsatsiki och söråkerstomater. Snart är jag där!

Matlusten har återvänt och nu får jag sitta med de andra i matsalen och äta. Det är trevligt att träffa folk men inte helt enkelt. Här på avd.20 ligger ju ett koncentrat av dem som det gått mindre bra för. Den ena berättar den mer traumatiska historien än den andra. En del behandlas för akuta avstötningsreaktioner. Det känns som man inte kan genomgå en njurtranslantation utan komplikationer trots att personalen förklarar att de det går bra för åker hem tidigt och kommer oftast inte tillbaka.

Medpatienterna skrämmer mig också intill nervsammanbrott för "penta" som man ska andas in under en halvtimme för att slippa lunginflammation. Man mår illa, blir skakig och slemmig, får ont i kroppen och måste ha morfin. Det smakar pyton och man får cellskräck för man måste sitta i en pytteliten bur. Inget av detta var sant. Ett litet utrymme var det men med fönster åt alla håll och utsikt över Göteborg. Tog med mig lite veckotidningar och satt och läste så halvtimmen gick fort. Det smakade inte särskilt mycket och inget konstigt hände med kroppen. Gick direkt och åt lunch efteråt utan problem.

För övrigt ägnar jag dagarna åt att gå i trappor. Tar nuförtiden nio halvtrappor tre gånger om dagen. Bra för musklerna. Har tur som får eget rum efter att Per-Erik åkt. Blir så pigg av cortisonet att jag ligger och tittar på TV halva nätterna och läser till två.

---

Vi blir piggare och piggare. KREA hade minskat från 600 till 270 första dagen efter operation och idag är det 97!!
Ett mycket gott tecken. Medicinerna börjar sätta sina spår, illamående och ont i magen. Allting är alldeles fantastiskt så här efteråt. Att ha en vän som ger en njure och att det överhuvudtaget går att genomföra. Och all underbar personal. En föredetta student, Maria, har jag också mött här. Mycket duktig såklart.

Hjärtklappningen i samband med att jag tar medicinerna är kvar men inte lika illa som igår men klart obehaglig. Är insatt på Seloken kontinuerligt.

Per-Erik låter hälsa att de bästa njurarna kommer norr om Daläven. De anpassar sig omedelbart, särskilt de från Hemsön. De är listiga små rackare...

Per-Erik har betydligt ondare än jag i operationsområdet. Han har fortfarande kvar insulinpumpen. Jag låter helt och hållet bi smärtstillande och är inte särskilt besvärad av mina tre ärr. Ett för den nya njuren, ett där de plockat ut dialyskatetern samt ett där katetern stuckit ut. Ser ut som jag är biten av en haj. Har operetat mig så mycket förrut så jag vet hur det brukar kännas och att det går rätt fort över. Per-Eriks sår sitter på ett mycket känsligare ställe än mina och gör därför mycket ondare. Idag blev han fri från katetern. Imorgon är det nog min tur.

---

Gårdagen förflöt i en dimma av morfin. Trots detta var vi båda ute och gick i korridoren och uppe och tvättade oss. Per-Eriks njure är en riktig "karl-njure" och sitter där den ska och tycks fungera väl. Den kissade sju liter första dygnet.Sjukhuset är gammalt och slitet men fyllt av underbar och professionell personal. Alla är verkligen mycket rara. Vi är fortfarande tämligen klena men blir piggare för var dag.

Fick idag en fruktansvärd tackycardi (hjärtklappning) med en puls på upp till 160. Det hela var mycket obehagligt men berodde gissningsvis på de oerhört höga cortisondoserna. Cortison är ju ett stresshormon. Fick Seloken som reglerar hjärtrytmen och Stesolid för att lugna ner mig. Skickades både på EKG och hjärtröntgen men de var helt normala. Inget fel på hjärtat utan troligtvis en reaktion på läkemedlen.

Per-Erik har morfinpump och är stundom trött och borta. Ibland piggnar han till och vill prata men då är jag helt väck av all Stesolid.

Ett stort tack för alla hälsningar, de värmer verkligen. Särskilt när man är så långt bort från sina vänner. Ha det bra allihopa.
Kram på er