4 September: Frustrerande.
Så är då artikeln publicerad i Dagbladet.
http://www.dagbladet.se/artikel.php?id=358720&avdelning_1=101&avdelning_2=
Det är oerhört frustrerande att förekomma i pressen. Helst skulle jag vilja skriva texten själv för att verkligen lägga tonvikten på det jag upplever som viktigt. Som tex livets mening, vad man har för uppdrag som människa under sin tid på jorden, betydelsen av att forma goda relationer och andra viktiga existensiella frågor. Jag upplever inte att jag som person är särskilt intressant. Det som är av betydelse är min uppgift att försöka sprida information om vikten av att ta ställning för eller emot donation och att göra människor uppmärksamma på behovet av donatorer.
Jag uppskattar den uppföljande artikeln med överläkaren på njurmedicin, Erland Olauson.
http://www.dagbladet.se/artikel.php?id=358732&avdelning_1=101&avdelning_2=0
Hans roll i sammanhanget är ju än viktigare, både i egenskap av läkare och informatör. Jag har haft Erland som "min" doktor i 14 år. Han är fantastiskt duktig, tillmötesgående, trevlig som tusan och visst liknar han väl doktor House en aning.
Inte bara Erland är en klippa utan all personal både på njurmedicinmottagningen och avdelningen är fantastiskt duktiga och trevliga. Som patient känner man tydligt att de arbetar i en trygg och tillitsfull atmosfär. Attityden är öppen och tillåtande och som patient törs man vara precis som man känner sig; ibland glad och flamsig, ibland strömmar tårarna, ibland är man jättenervös för vad proverna ska visa men oftast är det vanlig vardag. Men alltid blir man mött utifrån var man befinner sig i sina känslor och allt är OK. Personalen är erfaren och kunnig vilket inte minst är viktigt för känslan av trygghet. En eloge till er ALLA!
Kommentarer
Postat av: Ulla
Jag förstår att det är frustrerande och jag tycker alltid själv när jag förekommer i pressen att det blir konstigt vinklat och ofta faktafel, men ändå - det är en BRA artikel och som utomstående som inte vet så mycket om det man ska läsa så behöver man en PERSON, en som personifierar företeelsen, för att storyn ska fastna och vara berörande. Och det var den här artikeln.
Postat av: Marika
Hej Ulla!
Kul att se att du är en av de trogna läsarna. Tack för de orden. Det är ju svårt att objektivt läsa något man i högsta grad är berörd av själv.
Trackback
