26 september: Stockholmsbesök och nya världen och nya värden.
Jag och Klara tog ju tåget till Stockholm söndagmorgon för att träffa Per-Erik och tillsammans göra en intervju för Aftonbladet. Journalisten, Kerstin Nilsson, var varm och trevlig och kändes mycket proffsig. Artikeln kommer under rubriken "Svenska hjältar" den 2 oktober.
Klara och jag hade det för övrigt mycket trevligt och "shoppade järnet" resten av tiden. Däremot upplever jag det mer öppna livet som lite nojigt. Att åka tåg och tunnelbana bland alla förkylda och snörvlande människor. Att gå på offentliga toaletter. Att hålla i alla "rulltrappsrelingar", att öppna alla dörrar och att äta på restauranger som är helt obekanta och okontrollerade. Desinfektionsspriten var framme mest hela tiden. Det positiva var att jag verkligen orkade gå så himla länge utan att bli mer än vanligt trött i fötterna. Inga kramper eller andra konstigheter.
På tisdagen var det då dags för nya prover och läkarbesök. De visade sig vara lite halvbra. Blodtrycket låg fint på 115/75. Blodvärdet var 131 (bra) medan järndepåerna ännu inte var fyllda. KREA 120 var väl lite sisådär. Men...kalken i blodet ligger alldeles för högt. Dr Erland hade lite svårt att veta vad primärorsaken till detta kunde vara. Fick uppmaningen att dricka jättemycket och ta nya prover på torsdag. Blir det inte bättre blir jag inlagd, uppvätskad och får någon kalksänkande medicin intravenöst. Eftersom jag helst, om det går, vill undvika dropp pga av mina urusla kärl, så dricker jag som en tok, hittills idag drygt 1,5 liter (klockan är 10.15). Skippar dessutom kaffet eftersom det drar kalken ur skelettet, äter basiskt (bovetegröt) eftersom även surt drar ut kalken. Går och går och går eftersom det bygger upp kalken i skelettet och förhoppningsvis använder det som finns i blodbanan. Om jag på detta sätt kan sänka kalken på drygt ett dygn...det blir den spännande fortsättningen. Svaret kommer efter torsdagens prover.
Riktigt så här mycket kalk är det nog inte frågan om!
Kommentarer
Trackback
