18 september: Liten formsvacka.
Natten mot söndagen vaknade jag av att jag mådde jätteilla. Hade rejält ont i magen också. Senare under söndagen kände jag mig lite febrig. Inte så hög feber ändå, 37.9. Ont i kroppen som om något var på gång. Tog genast fram pärmen "Livet med en ny njure" och läste under kapitlet "bortstötning". Ja, allmän sjukdomskänsla, det stämde ju, men inget annat. Ömhet över njuren, snabb viktuppgång (vatten i kroppen), svullna ben, inget av de symtomen hade jag. Skulle ju ta prover måndagmorgon så jag avvaktade till dess.
Efter proverna gick jag upp till njurmedicin för att vänta in svaren. Kände intuitivt att allt inte riktigt var i sin ordning. Ja, så var det. KREA 124 och CRV (sänkan) 28. Alltså ett tecken på infektion. Fick träffa doktor Ove Storkamp omedelbums. Han klämde och lyssnade men njurar och lungor verkade vara i sin ordning. Hans tankar gick till CMV-infektion.
90% av alla människor har någon gång smittats av cytomegalvirus (CMV). Vid en transplantation testas båda parter, både givare och mottagare för att se om någon bär på antikroppar mot CMV (vilket tyder på tidigare smitta). Om mottagaren bär på antikroppar men inte givaren utgör inte detta något problem. Om däremot givaren har antikroppar men inte mottagaren innebär detta att mottagaren tar emot viss smitta från givaren. För att skydda mottagaren mot smitta får man ett speciellt läkemedel. Det var just detta läkemedel (Valcyte) som sattes ut när mina vita blodkroppar var låga eftersom det är en biverkan Valcyte ger.
I Göteborg fick jag och Per-Erik beskedet att han inte hade antikropar men att jag hade. Dr Ove Storkamp som har en fullständigt makalös klinisk blick misstänkte omedelbart att det förmodligen var tvärtom. Han tittade i journalen och visst såg det ut så. Han förklarade det hela så fantastiskt pedagogiskt och lugnt, som alltid, så min starka oro dalade och ebbade långsamt ut. Nya prover och CMV-test idag, tisdag.
Cytomegalvirus. (den som ser ut som en liten djävul med två ögon).
Det är otroligt hur hudlös jag är, trots att allt gått så bra. Det behövs bara en liten formsvacka så går det inte att värja sig för funderingar och spekulationer kring vad det kan vara. Man liksom tappar verklighetsförankringen. De första tankarna går alltid till avstötning. Trots att jag har sådan tilltro till den präktiga njuren jag fått av Per-Erik. Men det räcker med lite skrap på ytan så tittar ångestens fula tryne fram. När jag åkte hem var det en busschaufför som var jätteotrevligt, då började tårarna rinna. Tidigare i livet hade jag bara fräst tillbaka eller varit hånfullt jättevänlig.
Hursomhelst, i morse halvåtta var jag tillbaka på lab. för att kolla upp värdena. Hem och åt frukost och tillbaka till två. Känner mig fortfarande inte riktigt fit-for-fight. Lite ont i kroppen, mycket ont i huvudet och lagom ämlig. Möter Syster Ulrika som omedelbart berättar att KREA sjunkit till 107 och CRV till 16. Kram på dig Ulrika. Nu får du ta blodtrycket! 115/85 utan vila. Helt OK. Genast viker en del av symtomen och jag känner mig genast lite friskare. Hur det kan bli. Bara för att psyket får lite för egen del. Så nu mår jag mer åt det här hållet:
Återigen en eloge till personalen på njurmedicin. Ni är fullständigt makalösa! Alltid trevliga. MYCKET kunniga. Tar er ALLTID tid. Duktiga att sticka (fast idag gjorde det lite ont). Fixar, donar och grejar så allt blir bra. Engagerade, trevliga, snygga, schysst humor, ja jag tror alla superlativer jag kan komma på. Omsorgen och bemötandet är oerhört viktigt för "tillfriskningsprocessen" så ni gör minst halva jobbet för att allt ska gå bra. Om någon av mina studenter mot förmodan skulle vara inne på bloggen så rekomenderar jag er att göra praktik på avd.24 så får ni lära er allt om god omvårdnad (och dessutom träna att sticka i massor). Ja, visst finns det många fler avdelningar som bedriver god vård. Absolut. Stor heder åt Er också!
Nästa besök på tisdag om en vecka om inget oförutsett inträffar. På söndag åker jag till Stockholm och träffar Per-Erik för en artikel i Aftonbladet. Artikeln i Tidningen Ångermanland kommer på torsdag. Må så gott alla bloggläsare. Ta vara på varje dag livet ger er och glöm inte att gå in på www.livsviktigt.se
Kommentarer
Trackback
