12 september: Livet är underbart!
Sidsjön i höstskrud.
Slut ögonen och luta dig tillbaka. Känn hur en frisk höstvind möter din hud och rufsar runt i ditt hår. Den är mild och ljum i toppnoten medan man i bottennoten kan ana en betydlig friskhet och nästan lite is. Dra in ett djupt andetag och upplev doften av den insomnande växtlighetens syra, som ett ungt, torrt, vitt vin. Lyssna till ljuden. Den torra vassen som rasslar, sparvarna som tjattrar under sitt flyttmöte i den högsta häggen, några spridda hammarslag, en hund som skäller långt bort och ännu längre bort ljudet av dov trafik.
Tänk dig att du öppnar ögonen och möts av naturens omättade färger badande i höstsol. Sjön ligger spegelblank och ljusblå av den klara himlen. Mitt ute på sjön har ett antal måsar samlats för någon form av samtal. Det är svårt att förstå måsspråk men gissningsvis planerar de flyttvägen söderut. Granarna står mörka och majestätiska och inväntar orubbligt vintern. Framför dem lyser björkarna som guld i solen. Den friska vinden försöker blåsa av dem löven men än ett tag sitter de fast. Några spridda guldpengar ligger på stigen men inte så många att man kan sparka omkring i dem. På det här sättet förändrades naturen runt de första människorna för tiotusentals år sedan.
Precis så här var det idag när jag gick runt sjön. Det är stort och ger en mycket påtaglig känsla av att man är en länk i en historisk kedja. Växthuseffekten till trots kommer det med all säkerhet gå arvingar till mig om tusentals år och uppleva samma sak. Jag blir så oerhört tacksam över att få uppleva en så vacker höstdag. Jag sparar bilderna nära mitt hjärta för att plocka fram dem när livet blir svårt. Jag slås hela tiden av tanken att jag har det så oerhört bra. Jag har allt jag behöver och önskar mig ingenting. Utom fred på jorden förstås.Tack Per-Erik, hur livet än blir, kort eller långt, friskt eller sjukt så kommer jag alltid att vara mycket nöjd. Jag gömmer alla goda bilder inom mig och bär de med mig i mötet med andra och hoppas att de liksom strålar ut lite.
Möttes igår av bilder från Bagdad på nyheterna. Vi människor har väldigt olika förutsättningar utifrån var vi bor. Det var varmt, torrt och självmordsbombare i varje hörn. En liten fyraårig pojke hade blivit offer för en bomb. Det hade kunnat vara mitt barnbarn om ödet hade velat att jag skulle födas där. Det är fullständigt kaos, människorna lider och går i ständig rädsla. Ingen struktur eller hållbar ekonomi. Och så finns det de som hetsar upp sig över en bild på en rondellhund i ett pyttigt land i norr.
Kommentarer
Trackback
