11 september: YEAS!
Botaniska trädgården i Göteborg.Gårdagens prover visar att vita blodkroppar stigit från 2,2 till hela 3,2. Hb (blodvärde) är nu uppe på 132 från att som sämst legat på 104 (nedre gränsen är 119).
Häromkvällen talade jag med en barndomskamrat från södra Sverige i telefon. Hon frågade hur jag orkade vara så positiv HELA tiden. Jag funderade på det idag när jag tog min Sidsjörunda. Jag minns att jag redan som tonåring i Härnösand svor en helig ed på att aldrig någonsin bli bitter och förgrämd (det är lustigt, jag stog utanför Prisma på gågatan, undrar varför de tankarna kom till mig just där som femtonåring). På något sätt planterade den känslan sig djupt inombords och har följt med på livets väg utanför medvetenhetens gräns. Jag kan faktiskt inte förklara med ord men om man betänker alternativet så är det ju fullständigt självklart att man måste vara positiv.
Bittra människor och sk energitjuvar, SO WHAT! De finns i mitt liv en stund varje dag. Ett kort möte på ICA. Någon myndighetsperson i telefon. Någon eller ett par i ens närhet som man träffar en stund här och där. De kan aldrig få påverka min vardag. Det största problemet är ju för dem: de dras ju med sig själva HELA TIDEN. Det måste vara mycket värre!!
Mötet med paret som ska till Göteborg för transplantation i början av oktober var mycket trevligt. De hade med sig fikabröd och Ulrika på mottagningen hade fixat kaffe. Vi satt och pratade i två timmar och hade nog kunnat hållit på längre om inte klockan blivit så mycket. Vi pratade om allt mellan himmel och jord men naturligtvis mest om transplantation, donation och vad som händer i Göteborg. De var väldigt rara och det var så roligt att få träfa dem i verkligheten. Och så fick jag en blomma! JÄTTETACK! Ett stort LYCKA TILL och tänk på att det är 95% chans att allt ska gå bra. (Näst högst upp i det höga huset kommer ni att bo/vårdas och där bakom ligger botaniska trädgården).
ETT STORT TACK MARIKA för att vi fick träffa dig. Det betyder så oerhört mycket att få höra din version, och få tips och råd inför våran resa till Göteborg. Vi känner som du att tiden bara rann iväg, och hade inte klockan varit så mycket har vi nog kunnat suttit och pratat mycket längre till. Det var bra att få se hur frisk du redan ser ut, trots att det bara är 3 månader sedan din operation. Det känns hoppfullt inför framtiden.
Till dig som donerar din njure till Elisabeth Dahlén:
HEJ! Vi har aldrig träffats, men jag vll bara uttrycka min beundran inför vad du nu står på tröskeln till att göra.
Låt mig också säga att det kommer att påverka resten av dit liv i en djupare mening. Och i en verkligt positiv mening,
Lite ont gör det några veckor efteråt, men det är inget du behöver oroa dig för. Du kommer nämligen att bli omhändertagen på bästa tänkbara sätt och smätan är övergående.Du står och går inom ett par dagar. Till vintern åker du skidor.
En sak till - när du vaknar upp efter operationen tillhör du ett nytt sällskap. Därför säger jag bara: Välkommen till oss i hjältarnas egen skara!
Medlemsskapet är gratis och på livstid.
Hör av dig om och när du vill. Marika har adressen, mail och telefon om du behöver.
med den bästa av hälsningar/per-erik åström
Hej!
Så vackert, positivt och vemodigt du beskriver delar ur ditt liv.(Tycker jag.) Genom både foto och text!
Jag skulle gärna vilja höra av mig till dig.
Om du vill lämna din mailadress?
En varm hälsning från mig.
Tack "A".
Det är trevligt att Du uppskattar min blogg men naturligtvis kan jag inte lägga ut min privata mejladress på bloggen. Det är själva bloggen som är kommunikationsverktyget. Hoppas Du respekterar det.
Mvh Marika
Hej Marika!
Naturligtvis respekterar jag det!!!
Jag tänkte mer om du kunde tänka dig att svara på min mail!
