MARIKAS BLOGG

Höstpromenad på Södra berget i går.

Här kommer bildbevis på att jag har rätt bra avstamp i steget och inga cortisonförtvinade muskler, i alla fall inte i vaderna.

Många undrar om och hur jag mår och hur jag känner efter att ha fått en ny njure. Från början blev jag väldigt stressad av frågorna eftersom det tog ett tag innan effekterna av transplantationen började märkas. I dag, drygt fyra månader efter operationen börjar det märkas tydligt att kroppens fysik, men kanske framförallt fysiologi börjar återhämta sig.

Jag förstår så här efteråt att många konstiga symtom jag gått och burit på de senaste åren hänger intimt ihop med njurarnas försämring. Det har känts väldigt tydligt i kroppen att njurarna spelar en tämligen komplex roll i flera av kroppens system. Regleringen av hormoner, elektrolyter, mineraler, blodtryck samt funktionen i flera andra organ. Det gör ju liksom inte ont i njurarna av att vara njursjuk. De senaste åren har jag varit trött, initiativfattig (fast det skulle nog inte alla hålla med om, men i jämförelse...), sovit mycket, haft ont i kroppen, i leder och muskler, svåra kramper ffa i fötterna, endast kunnat gå korta sträckor, ständigt illamående, mycket högt blodtryck, lågt järnvärde, högt KREA, kissat både blod och äggvita, mängder av andra värden har pekat lite hit och dit.

Jag har nog inte riktigt förstått att dessa symtom varit så nära förknippade med njurfunktionen eftersom en del känns som om de ingår i nutidsmänniskans habitualtillstånd. Jag tycker att många av mina medmänniskor klagar över trötthet, ont i kroppen, diffusa kroppsliga sensationer i största allmänhet.

Men idag förstår jag att det i mitt fall till största delen varit relaterad till min njursjukdom. Nu kan jag säga att jag är pigg och glad och TACKSAM. Inga kramper och det är nog det bästa av allt för de har varit riktigt fruktansvärda. I flera år har jag gått med raggsockor och tjocka skor från augusti till juni för jag har frusit så och då lätt fått kramp. I går var jag ute i flera timmar i ca tio grader i skogen med sommarskor och inga strumpor utan problem. Jag går och går, över stock och över sten utan att få det minsta ont i muskler eller leder. Jag mår aldrig illa och blodtrycket är som på en sjuttonåring. Kreativiteten har återvänt så nu sjuder huset åter av mängder av påbörjade (och snart avslutade) projekt. Fick bl a en idé om en minnestavla över transplantationen och den nya födelsedagen 30/6 2007. Den kommer på bild så snart den är klar - FÖR JAG HAR KÖPT EN TJEJROSA KAMERA i natt på nätet!



För att sammanfatta nuläget är jag lycklig, glad och otroligt TACKSAM. Jag älskar mina barn och är oftast trevlig mot dem (är inte helt säker på att de alltid skulle hålla med). Jag har tappat allt vad karriärjakt betyder (dvs att samla akademiska poäng), är däremot väldigt motivertad att arbeta, på halvtid, och sugen på att utveckla nya pedagogiska metoder och hoppas att det räcker för min arbetsgivare. Jag är oerhört nyfiken på att möta människor i olika sammanhang och lära mig ännu mer om livet. På sikt vill jag resa runt i europa till små städer och byar, stanna ett tag, träffa och lära känna nya människor och lära mig om människors olika livsförutsättningar och träna mig i ödmjukhet. Jag saknar verkligen inte mycket i livet utom en liten hund. Från Sahlgrenska rekommenderar man att inte skaffa hund när man är nytransplanterad pga smittrisken. Men till våren blir det en liten welsh corgi pembroke:

   
Ni förstår ju själva...

Bästa Per-Erik. Det är en prima njure Du givit mig. Kommer du ihåg när vi åkte bil till Göteborg två dagar innan transplantationen och jag blev kissnödig någonstans i södra götaland. Jag kunde ju inte sitta på huk utan klättrade upp på ett sidoräcke på en öppen parkeringsficka och hängde rumpan över kanten. Du skrattade och jag hade inget annat att välja på. Även detta lilla handikapp är numera läkt. Din njure funkar utmärkt i vilken terräng som helst:


Bildbevis.

---