MARIKAS BLOGG

     
Det började så här...och snart......ser jag ut så här!

Medicineringen är ju en otroligt viktig del av hela transplantationsprocessen. Kroppens försvarssystem, som vi för övrigt ska vara väldigt stolta och glada över, känner ju av den nya njuren som något främmande som kroppen vill göra sig fri från. För att förhindra avstötningsprocesser krävs en rätt tuff medicinering med, i mitt fall:

Tabl. Prednisolon 10mg x 1  
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19840309000053&DocTypeID=3

Lösn. Sandimmun 100mg/ml 1,4 ml x 2
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19940909000092&DocTypeID=7&UserTypeID=2

Lösn. Cellcept 1g/5ml 4ml x2
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19990226000039&DocTypeID=7&UserTypeID=2

De här läkemedlens främsta uppgift är att dämpa kroppens immunförsvar och därmed hjälpa njuren att trivas i sin nya boning. Doserna kommer att sänkas succesivt alltefter att tiden går men medicinerna måste ätas så länge njuren sitter kvar i kroppen. Innan transplantationen var jag mycket orolig för att drabbas av svåra biverkningar. Jag har tidigare haft oturen att ofta reagera på olika läkemedel så det var med viss bävan jag dagen efter transplantationen öppnade munnen och stoppade i mig betydligt högre doser än jag tar idag.

Första dagen hände inte så mycket. Men andra dagen fick jag en fruktansvärd tackykardi (hjärtklappning) ungefär en timme efter morgonmedicinen. Pulsen var uppe mellan 160-170. Det var mycket obehagligt. Man tog infarktprover, EKG och skickade mig på hjärtröntgen men ingen av undersökningarna visade något avvikande så man slöt sig till att det var en effekt av cortisonet (dygnsdos 100mg). Cortison är ett stresshormon som liksom "gasar" igång kroppen för att fly eller fäkta. Jag fick både snabb- och långtidsverkande Seloken
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19880429000045&DocTypeID=7&UserTypeID=2
för att reglera hjärtrytmen samt Stesolid för att lugna hela mig. Det tog nog hela dagen innan det blev bättre men hjärtklappningen efter cortisondoserna har nog suttit i ett par tre månader men inte så till den milda grad som från början. Det är också lite svårt att sova när man äter "uppåttjack" som cortison. Det tar tid att somna och nätterna blir korta. Det besvärar mig dock inte så mycket. Jag använder nätterna istället. Leker pysselklubb, läser och städar. Jag passar mig däremot noga för att äta! Cortisonet har även haft en del positiva effekter. Huden blev väldigt mjuk och fin och leder och muskler som jag haft så ont i blev snabbt bättre. Kanske kan det delvis vara en effekt av transplantationen också.

Vad gäller de två andra immunmedicinerna, Sandimmun och Cellcept, fick jag tidigt, tredje dagen, ont i magen och mådde illa (kan även vara betingat av cortisonet). Man satte då in Tabl. Pantoloc
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19980403000143&DocTypeID=7&UserTypeID=2
som skyddar magslemhinan och då blev det genast bättre (fast man drömmer mardrömmar av den. Bara de är värda en egen blogg!!). Den biverkan som jag upplever som allra besvärligast är nog den ökade hårväxten. Det började med en liten mustach som var tämligen enkel att rycka bort med vaxstripes. Sen bredde den ut sig via en mjuk matta över kinderna vidare till öronen, halsen, nacken och så småningom benen och nu armarna. Tankarna går osökt till neandertalare eller cro-mangnon när jag tittar mig själv i spegeln. Nu räcker det inte längre med små vaxstripes, nästa gång blir det röjsågen. Det går att byta till annat läkemedel med mindre biverkningar men eftersom mitt immunförsvar har lärt sig att hantera dessa läkemedel och det funkar bra vill jag inte äventyra någonting. Hellre en blandning av Frida Kahlo och höstack än njurlös!

Även vita blodkroppar har blivit påverkade. Både av Cellcept och av Valcyte http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20020503000349&DocTypeID=7&UserTypeID=2
som är ett läkemedel till skydd för vissa virusinfektioner. Ett tag gick värdet på vita blodkroppar ner vilket inte är så listigt eftersom de också är involverade i kroppens försvarssystem och man behöver dem för att inte bli drabbat av infektioner. Man valde då att sätta ut Valcyte och sänka Cellcept. Då steg vita rejält och ligger nu på bra nivå. Valcyte återinsatt v a dag.

Har haft en del problem med att få ner kalkvärdet vilket innebär att jag måste äta Tabl. Mimpara
http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20040607005033&DocTypeID=7&UserTypeID=2
för att reglera kalkkoncentrationen i blodet. Det är nog den tablett som jag upplever som obehagligast vad gäller biverkningar. Får återigen kramper i fötterna som jag sluppit efter transplantationen. Tycker den påverkar humör och sinnesstämning. Det ligger något slags "raster" över dagarna som inte funnits där tidigare. Det är nästan så jag hoppas att man opererar bisköldkörtlarna istället. Jag får för mig att det är bättre att äta extrakalk om jag hamnar för lågt än att fortsätta med det här "rävgiftet".

Jag har i texten lagt ut länkar till de olika läkemedlens FASS-text för den som är intresserad. Själv har jag dock inte läst någonting om medicinerna , vare sig om verkan eller biverkningar. Vill inte bli påverkad i min subjektiva upplevelse av hur min kropp mår. För mig känns det väldigt viktigt att lära känna kroppens signaler förutsättningslöst för att våga lita på dem.
 
     

För övrigt var proverna i torsdags rätt okej. KREA 122 (lite högt), troligtvis beroende på kalknivån som låg på 2,71 (något lite lägre än sist), Sandimmunnivån 125 vilket är i lägsta laget. Bör väl ligga omkring 150 så här långt efter transplantationen, får höja dosen lite. Ingenting är dock någon katastrof men tanken är att KREA ska gå ner i takt med att kalkvärdet förhoppningsvis sjunker. Nya prover i slutet av veckan.

---