13 Oktober: Internationella donationsdagen.
Om jag inte tar alldeles fel så är det Internationella donationsdagen idag. Går igenom dagens tidningar på nätet, både för idag och igår, men finner ingenting. Har jag tagit rätt på dag är det ju skandal. Jag trodde man gjorde årliga manifestationer för att öka uppmärksamheten kring behovet av donatorer. Borde det inte vara en rikstäckande kampanj med seminarier, information och allehanda upptåg som får folk att ta ställning. Jag sitter här och vet inte riktigt vad jag ska göra.
Av naturliga orsaker har jag ju funderat mycket över det här med organdonation på sista tiden. Jag förstår inte varför det är så svårt att få människor att gå in på www.livsviktigt.se och ta ställning. Det viktigaste är ju att man anmäler HUR man vill ha det efter sin död så att anhöriga slipper konfronteras med frågan och ta ställning mitt i ett sorgearbete. Jag har funderat på om man kanske automatiskt ska anmälas till registret i samband med att man blir myndig och sen får man göra ett aktivt val och gå ur. Som med svenska kyrkan ungefär. Fast jag vet inte om det är etiskt riktigt, är lite emot alla former av tvångsanslutning. Men hur gör man och vad gör jag som sitter här och verkligen vill göra något.
I torsdags var jag åter på njurmedicinmottagningen och tog prover, andades "pento" och träffade syster Ulrika. När man tittar på provsvaren i dator så är alla normala prover svarta och alla som ligger utanför normalvärdena röda. Jag är van vid att det är väldigt mycket röda provsvar även om de närmar sig normalgränserna. I torsdags var det bara två!! värden som var röda. KREA 122 och kalkvärdet 2,91. Jag fick ju Mimpara för att sänka kalket men det har faktiskt inte bitit alls så nu blir det ytterligare ett piller. Går det inte att få ner kalket på detta vis blir det till att knippsa en bit av bisköldkörtlarna för att minska kalkproduktionen. Troligtvis är det den som höjer KREA:t också, även om det inte är alarmerande högt.
I onsdags ägde transplantation nummer tre i år i Västernorrland rum på Sahlgrenska i Göteborg. Det var det paret jag tidigare skrivit om att jag träffade på njurmottagningen (se 10 och 11 september). Ett fantastiskt givande möte som hade kunnat vara mycket längre. Vårt första möte ägde rum via bloggen och efter det har vi haft kontinuerlig kontakt. Deras operation gick bra och njuren kissade på en gång. Jag pratade med dem igår och de hade de redan gått i trappor, två dagar efter en stor bukoperation!! Det är tappert folk vi har att göra med. Supergrattis E. och K. Må alla postitiva vindar blåsa med Er.
Hej Marika! Jag har tagit ställning, tack vare dig och en massa tjat från din söta dotter. När jag dör så skänker jag allt utom mina lungor. Mina lungor får dom inte eftersom jag har astma och sånt så det är likabra att behålla dom ändå ner i kistan :)
Åh, Gullkotten! Vad du är bra. Jätte, jättemånga kommer att bli ledsna när du är gammal och åker till himmelen men några kommer att bli oerhört lyckliga och få ett nytt liv. Och då lever du vidare, det är nästan som reinkarnation. Puss, Mammamika.
Om man kunde byta födelsedag så ligger Internationella Donationsdagen bra till för min del....
Dock - det finns en del att säga om politiken kring organdonationer.
1) Försäkringsskyddet. Det är INTE bra att det inte tecknas liv- och efterlevandefölrsäkringar för frivilliga och levande donatorer.
2) Det är INTE bra att Landstingen inte erbjuder professionellt terapeutiskt stöd efter en donation. För dem som behöver detta vill säga. Det är en enorm mängd oro, anspänning och rädslor förknippade med en transplantation. Risken för trauman är uppenbar. Man ska INTE behöva utsättas för en sådan risk.
3) Det är INTE bra Landstingen hanterar ersättning och högkostnadsskydd på det sätt som hände mig. Fyra månaders väntan på ersättning är direkt uselt.
4) Det behövs MYCKET BÄTTRE information generellt. Framförallt behövs det nätverk av f d donatorer som mentorer till blivande.
Detta är simpel politik och saker som går att åtgärda om Landstingspolitikerna lyfte donationsfrågan på agendan.
Jag anser vidare att levande organdonatorer skall erbjudas ett livslångt högkostnadsskydd för den händelse ( och den är statistiskt sett försumbar ) att en organdonation får menliga konsekvenser för givaren.
/per-erik
