MARIKAS BLOGG

I dag när jag var ute på min vanliga promenad var det verkligen livat i villaträdgårdarna. Liksom naturen förbereder sig och bäddar inför vintern på samma dialektiska vis förhåller sig villaägarna inför den kommande vintervilan i trädgården.

Jag ska absolut inte ondgöra mig över trädgårdspysslet men jag förundras varje år över det intensiva lövräfsandet på alla gräsmattor. Jag är definitivt inget trädgårdsproffs, och säkert finns det en mening, men jag förstår inte varför löven ska bort. Jag har alltid trott att de ska ligga där på marken som ett skyddande täcke över små skalbaggar och spindelbarn och tidiga knoppar. Jag tänker att det blir väldigt kallt för de små rackarna i vinter. Och så får man ju skavsår på insidan av tummen av allt räfsande, i alla fall jag för jag glömmer altid trädgårdshandskarna.

Hade jag haft en jättestor gräsmatta med många löv på så hade jag tagit fram gräsklipparen (den som går på vindkraftel eller biobränsle) och klippt alla löven så de hade blivit i bara småbitar. Då värmer de på vintern och försvinner ner i jorden på våren (så behöver man inte kratta på de nya sköra gräsrötterna då heller) och om tiomiljoner år har kolet i löven blivit olja (yngsta dottern håller på att lära sig fotosyntesen).

Då hade jag nog fått i alla fall tre timmar över den dagen. Två av de timmarna skulle jag nog tillbringa med en lång skogspromenad. Över stock och över sten. Jag hade varit noga med att titta både långt ner mellan mossa och lavar och högt upp efter stammar och kronor. Jag hade nog också uppsökt en liten "norrlandstundra" med enar på för att se om det är enbärsår i år (det är det bara var tredje år). Hade det varit det hade jag plockat med lite enbär hem till höstgrytorna på lamm och älg.

När jag kom hem skulle jag använda tredje timmen till att koka mig en kopp Earl Grey och så skulle jag spetsa den med ytterst lite cubansk rom (bara som krydda), tända ljusen i brasan, krypa upp i läsfåtöljen och ta ner någon gammal goding av vår nya nobelpristagare i litteratur, Doris Lessing, ur bokhyllan (fö skulle jag kunna tänka mig att reinkarnera som henne i nästa liv)..



Fast Bästa Villaägare, var och en blir salig på sin tro, räfsa ni så promenerar jag. Vi älskar nog hösten lika mycket, fast på olika sätt.