28 maj, Marikas upplevelser + kompl.
Vi bor på våning 13!! i det höga huset!
Landar i Stockholm 21.32. Per-Erik möter med stora bagagekärran och stora famnen vilken jag dyker in i och formligen bryter ihop.
Sanningen är nu så nära och försvaren så klena. "Men skäm inte ut dig för hela Centralen" säger Per-Erik med ett lugubert leende.
"Det tänker jag visst det" vrålar jag och fortsätter att snörvla och snyfta.
Det blir inte bättre när jag kommer fram till nattens härbärge. Pensionat Oden på Hornsgatan är ingenting jag rekommenderar. Rum 27 är max sex kvadratmeter, en säng, en pall och en luftrenare som stinker syntetisk citron. Ruffigt,sunkigt och rätt skitigt. Här ska jag utföra kvällens och morgonens dialys under strikt hygieniska förhållanden.
Kryssar mellan dammråttorna och försöker montera aggregatet så högt över dammet som möjligt. Det blir lite provisoriskt men går bra.
Natten blir som vanligt. Mycket lite sömn. Sufrar några timmar på "Socker-Connys" oskyddade länk.
Bilresan till Göteborg blir mycket speciell. Ju mer vi närmar oss desto mer tryckt blir stämningen i bilen. Nervositeten ligger som ett tjockt hölje omkring oss och samtalet är ansträngt. Vi är otroligt ockuperade av våra egna tankar inför den förestående operationen.
På Sahlgrenska möts vi av väldigt rar och professionell personal. Och så delar vi sal!
mamma jag tänker ALDRIG läsa mer i din blogg för jag vill inte veta sånna där saker.
