27 maj: 3 dagar - avresedag.
Sahlgrenska universitetssjukhuset.Allt är packat, fyra dialyspåsar, sprit, värmeplatta, tofflor, gosehunden som jag fick av barn och barnbarn, linser, glasögon, tegelstensromaner, Mp3, dator, lite smink och lite kläder samt pärmen "Att få en njure". Den har jag läst utan och innan och jag är inte helt säker på att den minskar min oro.
Vid sextiden går tåget. Gissar att det är kolossalt mycket folk med tanke på flygstrejken. Känner mig inte särskilt social och pratsugen, vill nog helst vara ifred och lite introvert. Tankarna rör sig oupphörligt kring den förestående operationen. Tacksamhet blandas med oro. Oro för att inte ta emot den oersätliga gåva Per-Erik skänker mig. Oro för hur jag ska reagera på alla läkemedel. Oro för efterföljande infektioner eftersom immunförsvaret påverkas kraftigt.
Och samtidigt... är jag redan inne i en känsla av att vara hemma igen...efteråt. Jag älskar mitt lilla hem. Jag är så trygg här. Det är så fint och jag har gjort nästan allt själv. Altanen med pergolan och rosorna. Det franska bondköket i funkishuset. Knäppt men oh så fint. Det lilla vardagsrummet med fejkspis. Jätteamerikanskt men bushög mysfaktor. Det är pyttigt som ett dockskåp men alla som vill komma får plats. Redan är jag tillbaka i tanken. Jag är frisk och fri och rör mig som en hind. Jag är glad och framsynt och älskar livet. Jag bjuder alla som har vägarna förbi på min egen gazpachospecial med vitt vin.
Vet inte riktigt hur fortsättningen med bloggen kommer att bli. Jag tror att jag får låna dator på Sahlgrenska (de har ingen uppkoppling för patienterna). Så småningom tar jag mig nog ut i botaniska trädgården och hittar någon trådlös kommunikationsväg. Hursomhelst kommer jag att se till att det kommer rapporter om både mitt och Per-Eriks tillstånd efter operationen.
Nu drar jag ihop dragkedjan på resväskan, slänger sommarkorgen över axeln, går ut genom dörren och låser...
Framme i Stockholm vid nio. Per-Erik möter på centralen med hyrbilen och tidigt imorgonbiti börjar den gemensamma resan mot något oerhört fantastiskt.
Puss på Er mina barn och barnbarn. Jag älskar Er.
Mika
Varmt lycka till! Håller tummmarna för en lyckad operation!
Pigge
Se till att komma med tåget NU!
Min njure är f ö inte byggd för att stötas bort. Vi Åströmmare är kända för att vara mycket formbara, vänliga och tillmötesgående.
Dessutom har vi både same- och Karolinerblod i ådrorna. Anfadern rekryterades som namnlös 14-åring till Kalle dussins arme, och överlevde Poltava som stridande Karolin! Efter tjugo år som rysk krigsfånge fotvandrade han hem till Ångermanland, visserligen haltade han svårt, men fram kom han. Han tog då namnet Bergloo, fick ungar i massor och dog nöjd med livet vid 64 års ålder. En ohyggligt hög ålder på den tiden.
Dessutom finns en namnlös same på farmors sida, han dök upp, träffade farmors mamma på nån lappmarksmarknad och.... ja, sen visste inte farmor så mycket mer. Det talades aldrig så högt om sådana saker på den tiden... men same var han.
Hur som helst. Nog faan finns här njure så det räcker. Här ska inte avstötas. Här ska opereras och bli frisk! Nu är det bara en medicinsk fråga och Sahlgrenska är proffs.
Du är på väg Marika. Över största berget nu, dyka ner i den iskalla floden, vandra några hundra mil i het öken... sen är du hemma och kan möblera i dockskåpet igen.
Missa nu inte tåget bara...
/per-erik
Lycka till Marika. Jag tänker på dig hela tiden.
Allt kommer att gå bra, jag lovar.
Annicka
Hej Marika! Ser fram mot att sitta på din vackra altan och dricka ett glas vit svalt vin. Allt det här som du väntat så länge på är över och allt har gått bra. Varmt lycka till och massor av hälsningar! Anna-Clara
