14 maj: Umeå lasarett.
Det enorma sjukhuset tornar upp sig som en skrämmande jätte. Allt känns mycket farligt. Letar mig fram till njurmedicin. Läggs på en sal med fyra andra. Jag minns bl a en ung flicka som hade LED (Lupus erytymatosus disseminatus) numera LD. Hon berättade att storleken på det vita fältet man har närmast nagelbandem på tårna var ett mått på vilken njurfunktion man hade. Ju större vitt fält desto sämre funktion. När fältet nådde ända upp på hela nageln slutade njurarna att fungera. Denna berättelse har följt mig genom livet, och tro det eller inte, men det stämmer.
Oändligt många och tidvis plågsamma blev de olika undersökningarna under de kommande fyra månaderna.. Andra dagen på lasarettet skulle jag göra en cystoskopi. Man ligger i en gynstol och läkaren går in, med ett hårt instrument med kamera på, i urinblåsan för att se ev. förändringar. Redan på den här tiden var lasarettet i Umeå undervisningssjukhus. Jag var 14 år, i början av puberteten och fyra läkarkadidater ställer sig bredvid läkaren och får titta in i mig, en efter en. De tittar, vrider, vänder, mumlar och hummar. Har många gånger senare funderat över vad de tänkte och kände i den situationen. Lärde de sig något eller har de fortsatt behandla sina patienter utan någon form av integritet. Jag lärde mig en hel del.
Idag är det den 15 maj. Om exakt 15 dagar sker transplantationen på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. Alla värden stämmer. De medicinska förutsättningarna är, efter vad jag förstår, de bästa tänkbara.
För min del har ett stort lugn infunnit sig. Det kommer att gå förbannat bra. Lita på det.
Från mina omfattande resor i den jämmerdal vi kallar för värden har jag lärt mig att det endast är ett biologiskt privilegium att du, jag och alla vi känner och älskar råkade bli födda i den här delen av världen. Där operationer av det här slaget inte bara är möjliga att genomföra på ett säkert sätt, utan dessutom är gratis! Det är t o m så att Landstinget bjuder på flygtaxi.
Så är det jävlar inte för en fattig bondmora med njursvikt i Afghanistan eller i södra Sudan.
Denna insikt stämmer i mitt fall både till eftertanke och lugn.
Ödmjukhet inför detta faktum är vad jag känner.
Marika Ördell - DU är värd det som väntar. Precis som alla andra i din situation. Det kommer att bli så bra, så bra....
