MARIKAS BLOGG

Sent igår kväll anlände jag Flygplatsen likt Micheal Jakson, iklädd munskydd. Jag och Jacko, inte illa! Jag funderade en del över vad jag väckte i mina medpassagererare. Uppsvullen på magen som gravid i sjätte månaden, armarna fulla med stick och blånader och så munskyddet på det. Jag såg rubrikerna framför mig. "NERKNARKAD GRAVID HIV-SMITTAD KVINNA OMBORD PÅ FLYG". Larmrapport i stil med den tuberkulossmittade mannen i veckan.

Det är alldeles fantastiskt att vara hemma. Så underbart skönt att kliva in i mitt lilla hus. Varmt och välkomnande. Samtidigt blandat med en väldig oro. Fick springa runt en hel del på Landvetter och hade ganska ont i såret när jag kom hem. Det har inte besvärat mig så mycket faktiskt. Men ett symtom på avstötning är ömhet över njuren. Och öm var jag verkligen. Idag är det bättre. Inga svullnader och kissar som jag ska så jag litar till de symtomen. Tre nya fina ärr (det fanns fyra sedan förr) blev det. Ett för njuren, ett där de plockade ut dialysslangen och ett där langen stuckit ut.

Jag blev väldigt rörd när jag äntligen idag kunde börja använda datorn igen (kom inte åt någon i Göteborg). Så MÅNGA HÄLSNINGAR! Åh, vad det värmer. Ni anar inte alla vad det betyder i en sådan här situation. Särskilt när man lever som ensamstående är vänner extra viktiga. Tack, tack, tack för alla tankar och hälsningar.

Sitter just nu på min fantastiskt fina lilla uteplats och skriver. På tomten bredvid är det nio-årskalas. Tårtfat och många fnittrande flickor. Jag ramlade verkligen ner mitt i livet och den svenska sommaren. Vilka oerhörda kontraster mot transplantationsavdelningen på Sahlgrenska. Vilka människoöden. En man hade blivit sövd 77 gånger på fyra år och hade precis tagit emot sin tredje njure. En kvinna hade vänta 17 dagar! på att hennes nya njure skulle börja fungera...och det gjorde den! Utmärkande för all personal på avdelningen var att de ALLTID var fyllda av hopp. Inget var någonsin omöjligt. Allt gick att ordna. Stämningen var hela tiden mycket lugn även om det var akut och folk var svårt sjuka. De var oerhört professionella, trevliga och personliga. Mycket glädje och humor präglade klimatet. TACK TILL ER ALLA PÅ AVD.20!!

Nu återstår att anpassa sig till det nya livet. Många starka mediciner som sänker immunförsvaret innebär att det hygieniska tänket måste vara på topp. Engångsdisktrasor, spritflaskor, ingen vacuumförpackad mat, ingen gevre eller annan opastöriserad mat. Inte gräva i trädgården och inte ta hand om snittblommor. Träffa friska vänner ute i friska luften. Besöka affären tidigt på morgonen när det är lite kunder. Men framförallt LEVA! Ta emot denna fantastiska gåva och vårda den som den finaste skatt. Upptäcker att jag går och håller mig om den nya njuren som man gör om sitt barn när man är gravid. Jag smeker den och klappar den och tycker om den.

Jag tror att det är skillnad på att få en njure från någon man känner och har en relation till än att få från någon avliden eller okänd. Rent känslomässigt har jag en väldig bindning till min nya njure. Jag känner ett oerhört ansvar att förvalta den väl. Jag har en mycket personlig relation till den. Pratar med den och berömmer den. Den kissar så fint. Inte karlkiss som man kanske kunde tro. Nej, gulligt tjejpink blir det. Jag trodde ju att jag skulle få ärva lite av Per-Eriks förmågor, tex hans sångröst. Så blev det dessvärre inte. Jag kan ta det.

Risken för en avstötningsreaktion är tämligen stor. 30-40%. Den är allra störst under de första tre månaderna men hela första året är risken högre. 95% av alla donerade njurar funkar efter ett år. Blir det en avstötning får jag åka tillbaks till Göteborg och få hästdoser cortison och hjälper inte det finns det andra läkemedel att ta till. Det brukar rätta upp sig. Nu har det hittills gått fantastiskt bra. För er som hänger med i terminologin så var KREAT 600 med dialys när jag for ner till Göteborg. Njuren började fungera redan under operationen och dagen efter var KREAT nera på 97. Det har hållt sig mellan 91 och 97 hittills. Blodtrycket däremot skenade några dagar och var som mest uppe i 190/110. Dagen jag for var det 135/85 (med relativt mycket l.m.). När jag var kvar i Göteborg kändes det som ma nog inte kan genomgå en sådan här operation utan komplikationer men det är ju ändå så att för drygt 50% går det bra. De 50% tänker jag tillhöra!

Jag kommer att behöva en del hjälp en tid framöver. Om någon känner att Ni har en liten stund över (och är frisk) får ni gärna skicka ett litet mejl. Framförallt är det  akuthandling (storhandling är ordnad) och kanske lite hjälp med tvätt (har 150 m till tvättstugan och får ju inte bära) och lite annat pyssel. Skulle behöva ett tunnt sommartäcke från IKEA om någon har vägarna förbi.

Nu ska jag äta en bönsallad med rödlök, mozzrella, ägg och vinegrätt. Tror jag tar en rostad fullkornssmörgås med tomat till den. Har ännu inte känt av den ökade matlusten av cortisonet, hoppas verkligen att jag slipper den. Vi hörs. Åter ett jättetack för ALLAS hälsningar.