27 juni: 4 veckor efter op.
...och så var det det här med Fredrik Reinfeldt. Och hans vapen broder Anders Borg är naturligtvis även han inblandad. Någonstans i sin ryggrad och reptilhjärna måste de känna på sig att deras tid vid makten räknas ner. Med en vettvillings intesitet går de fram med lie i de sociala reformer som generationer före mig har kämpat och strejkat för att uppnå. Senaste draget i moderat politik är att införa ytterligare en karensdag i början av sjukskrivningen och sedan en till den 14:e dagen. MEN HALLÅ Å!! Vad vill ni uppnå? Att vara sjukskriven idagens Sverige är närmast att likna vid att vara brottsmisstänkt.
Jag har alltså transplanterat en njure. En sjukdom som på intet sätt är självförvållat, tvärtom, vållad av sjukvården. Däremot har jag, ända sedan jag var mycket ung, tagit ett stort ansvar för min egen hälsa. Jag har gjort många medvetna val för att få min kropp att hålla så länge som möjligt vad gäller kost, motion, människosyn, självbild och positiv hållning till livet. Jag arbetade till en vecka innan transplantationen (om det kan man ju tycka vad man vill). Efter 14 dagars sjukskrivning får jag ett brev från försäkringskassan där jag nogsamt ska fylla i varför jag inte kan göra andra uppgifter på min arbetsplats än de ordinarie. Detta gör jag och skickar dessutom in två! läkarintyg, både från Sundsvall och Göteborg. Efter ytterligare några dagar får jag ett nytt brev från Försäkringskassan där det står att det är INTE sjukdomen eller läkarintygen som avgör om jag ska beviljas sjukpenning utan det avgör Försökringskassan utifrån min arbetsförmåga. Och nu har det beslutat att jag ska få sjukpenning. Tackar allra ödmjukast. Men vem på Försäkringskassan har beslutat det. Och vad har den personen för kompetens som trots två läkarintyg fattar ett helt självsvåldigt beslut. För mig känns inte detta som ett tillförlitligt system. Varför ska jag överhuvudtaget misstänkliggöras?
Här är det på sin plats att mycket tydligt poängtera att jag är en glad skattebetalare, jag är för den solidariska fördelningspolitiken (även om jag stundom skulle vilja vara med och styra hur medlen fördelas). Varje gång jag går till Apoteket och hämtar ut nya mycket dyra mediciner jublar jag av glädje över att bo i Sverige. När jag tittar bakåt i mitt liv och ser hur lyckligt lottat jag varit som fått vård i 40 år, gjort tre kejsarsnitt, tagit bort halsmandlarna och en del andra blessyrer nästan alldeles gratis.
Men ändå, Fredrik och Anders, vad är det Ni vill med att försämra villkoren för sjukskrivna och arbetslösa? Visst förstår jag att det är problem med att sjukskrivningssiffrorna är så höga, framförallt i ett land där människor har det så oerhört bra. Men måste man inte ändra på det den politiska vägen. Börja tala i termer av solidaritet, gemensamt ansvar, människosyn och människovärde. Jobba på de ideologiska grundvalarna, diskutera vad det innebär att vara människa och ge varje individ en betydelse. En människa som inte är delaktig i samhällsbygget måste vara saknad, inte misstänkliggjord och framförallt inte ekonomiskt straffad.
Jag är en typisk medelinkomsttagare och duger därför mycket bra för att statuera exempel på vad som händer rent ekonomiskt när man blir sjukskriven. Här vill jag tillägga att jag har haft förmånen att långt i förväg veta om att jag kommer att bli sjukskriven. Detta har givit mig unik möjlighet att både förbereda mitt hem (fixa lättskött uteplats och renovera köket) i god tid samt dessutom hunnit lägga upp en liten ekonomisk buffert (en orsak till att jag jobbet så nära in på operationen). Men så här fördelar sig uteslutande de sjukdomsrelaterde utgifterna den första månaden.
Skillnad mellan lön o sjukpenning 6441:-
Karensdag 1340:-
Sjukresor 1200:-
Apotekets högkostn.skydd 1800:-
Akutmott. 300:-
Taxi till akuten 160:-
Vårdavgift Göteborg 11dgr 880:-
Vårdavgift Sundsvall 5 dgr 400:-
12521:-
Detta innebär i runda slängar att det återstår knappa sextusen. Dessutom krockar denna månad med barnets månad hos nådige fadern som då ska ha tillbaka underhållet och dessutom underhåll från mig vilket utgör ytterligare 2300:- bort. Kvar är då ca 3600:-. För mig går det bra. Jag klarar det. Inte så länge men ett tag. 3-6 månader har jag räknat med i mina kalkyler.
Men för en person som inte har möjlighet att spara. Som inte i förväg vet att man kommer att bli sjukskriven. Som råkar ut för en olycka eller plötsligt får ett cancerbesked. På vilket sätt kommer det att hjälpa den personen åter till ett friskt liv med ytterligare två karensdagar på en 14-dagarsperiod? Två karensdagar till i mitt räkneexempel ger nästan inga pengar kvar överhuvudtaget. Att både få ett plötsligt sjukdomsbesked och dessutom hamna i en ekonomisk situation som denna kan omöjligtvis vara vare sig lindrande eller läkande. Bästa ministrar, berätta för mig hur ni tänker så att jag förstår.
Det handlar om SOLIDARITET Marika.
Och det betyder ?till var och en efter behov, av var och en efter förmåga??
I det perspektivet finns mycket att säga om din njursjukdom, din transplantation, min donation och det allmänna sjukförsäkringssystemet fel och brister.
Låt mig därför fylla på din ekonomiska sammanställning med följande siffror;
Kostnad för att hålla en njursjuk människa vid liv under 20 år via dialys e t c ? ca 5-10 miljoner?.
Kostnad för att via donation göra denna person frisk ? ca 0.5 miljoner. Denna kostnad belastar det allmänna sjukförsäkringssystemet så till vida att du som sjuk behöver några månader att tillfriskna, d v s ha sjukersättning. Dessutom belastar det systemet eftersom donatorn också behöver vara sjukskriven i ett par månader. Övriga kostnader, operation, transporter etc, belastar INTE sjukförsäkringssystemet. Det belastar sjukvården som redan är betald via skattsedeln och bör ses som en ekonomisk vinst eftersom den gör människor friska.
Vilket ytterligare ökar vinsten i samhällelig mening
Den samhälleliga vinsten vid en njurdonation/transplantation kan därför sägas vara MINST 1000%-ig. Och då är det oräknat det faktum att både du och jag har ett långt, friskt och strävsamt liv kvar där vi kommer att betala skatt och bidra till samhällets fortskridande i största allmänhet.
I det perspektivet blir naturligtvis Reinfeldts och Borgs försämringar i sjukförsäkringarna rent absurda. De är för mig bara ett bevis på politisk inkompetens och allmän dumhet.
MEN ? kom ihåg vilka som skapade systemen, och den byråkrati som omgärdar systemen. Och kom samtidigt ihåg hur de missutnyttjats! Den s k solidaritet som byggt vårt samhälle har tyvärr en ytterligare sida, och jag är ordentligt less människor som tar det för en självklar rättighet att utnyttja systemen till bristningsgränsen. Jag tänker b l a på att det idag finns ca 300.000 barn i Sverige vars ena förälder ( oftast män ) konsekvent vägrar betala för sina barns uppehälle och istället låter Försäkringskassan betala ut bidragsförskott år efter år. Eller som menar att man kan gå arbetslös hur länge som helst och att det är ?samhällets fel? att man inte får syssla med det man verkligen vill i varje läge. Samtidigt som industrin, taxi och Pressens morgontjänst skriker efter arbetskraft
För så är det också. Detta möjliggjordes genom att systemen tilläts bli överbyråkratiserade och så långt ifrån verkligheten som det bara går. Detta startades inte av Reinfeldt m fl. Det var en annan regering som började den processen. Det började på tidigt 90-tal..
Men det går att åstadkomma förändringar i det lilla. En kostnad som jag ser att du har i din sammanställning är underhåll för barn?.. HALLÅ!! ? borde inte denna ex-husband, inse att du faktiskt är sjuk och att din ekonomi därför raseras??
Att ändra på Reinfeldts och Borgs idiotier gör vi inte över dagen, men på ett närmare plan kan vi alltid hantera och stötta varandra.
I min värld beter man sig därför solidariskt i sådana situationer. Man hjälps åt. Man bjussar. Man tager sitt ansvar. Man tager alltså inte emot pengar från människor som har det besvärligt under en tid. Särskilt inte från sina barns mödrar. Man är Man helt enkelt. Jag har en mycket gammaldags uppfattning i denna fråga. Det ligger i mina gener och går inte att ändra på. Jag är nämligen en verklig mansgris så till vida att jag anser att verkliga Män håller upp dörrar, hjälper barn och gamla över gatan. Män slår inte kvinnor och Män skall vara extra modiga, generösa och hjälpsamma och Män tager i djupare mening ett ansvar för att krig aldrig startas, och särskilt inte på hemmaplan
Män som begriper detta har ofta gjort långa vandringar i öknar, över stora berg, seglat över hav, försmäktat i fängelsehålor för sin övertygelse att solidaritet är den enda vägen framåt. Till vardags är det också sådana Män som med beslutsamhet griper sig an middagsdisken utan tjat. Eller som donerar njurar.
Vad som driver sådana Män?
Enkelt ? utan att vara hyfsat solidarisk får man aldrig pussa på de vackra kvinnorna?.
Jag tänkte bara säga som så...kopiera din text, klistra den i ett mail, skicka den som ett Öppet Brev till regeringskansliet. Jag brinner av nyfikenhet på vad de svarar och lågar av ilska över Systemet.
Pöss
Hej
Jo det kommer fram mer och mer vad "Den nya politiken" står för och kommer att innebära. Calle Bildtaren sa för några år sedan nå´t liknande om att sjukfrånvaron minskar med sänkt ersättning som bevisning för att folk är hemma i onödan. Sedan är det tråkigt att förtroendet för läkarintygen måste ifrågasättas, tyvärr beror det på att alltför många intyg skrivits på alltför lösa boliner.
Tänkte bidra med nå´t jag läste i DN härom dagen.
"Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss; skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande? Egentligen, hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av livet. Att du spelar liten gör inte världen bättre. Det ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes till att förverkliga livets härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss - den finns i alla. Och när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omdelbart andra tillåtelse att göra detsamma. När vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria."
Ur talet Mandela höll när han blev vald till det fria Sydafrikas första president.
Leve livet!
Per
