MARIKAS BLOGG

Så här långt går verkligen allt åt rätt håll. Blodtrycket har gått ner till 110/60, snart går väl jag ner - för räkning. Jag mår inte alls dåligt av mitt låga tryck men sista Zanidipen (blodtryckssänkande) ryker nu. KREA 103 och Hb har tagit sig upp till 110. Kan det vara blodbrödet, messmöret, blotsaften, broccolin, spenaten ihop med juice och Aranesp?

För mig känns det viktigt att komma sin kropp till mötes. Som en kär gammal vän. Att tycka om den och känna tillit till dess krafter. Det är skönt att veta att det inte är utseendet det kommer an på. Min kropp har sedan 21 års ålder varit märkt av ärr och ALDRIG har det på något sätt påverkat min självbild eller mina relationer med mina medmänniskor. Tänk om jag kunde få mina döttrar och andra unga flickor (och pojkar) att förstå det. Jag är säker på att människan inte är uppdelad i kropp OCH själ utan att de är ett. I samma ögonblick som kroppen reagerar på något gör själen det också och vice versa. Därför är det så viktigt att vara tillfreds och känna en tillit till kroppens egen kapacitet. Att vårda hela sig för ett så positivt liv som möjligt. Kroppen älskar regelbundenhet. Den kan liksom med hela sin fysiologi ställa in sig på kommande processer. Därför är regelbundenhet ytterst viktigt. Mediciner 8.00 och 20.00. Mat och mellanmål på ungefär samma tider och promenader på för- och eftermiddagen. På samma sätt som det är viktigt för människor att leva i en miljö som är förutsägbar (KASAM) är det viktigt för hela organismen.

Det handlar inte om att ha en tvångsmässig inställning till livet, tvärtom så handlar det om att ÄLSKA LIVET på ett sådant sätt att man inte slarvar bort det. Att fokusera på det friska, möjligheterna, nuet och framtiden. Att omge sig med goda människor och i den mån det inte är möjligt, låta bli att laddas av mindre goda. Att för sitt egenvärdes skull även bemöta dem med respekt. Att så gott det är möjligt betrakta varje människa i skenet av vederbörandes historia. Jag vill inte påstå att det alltid är så lätt men har man det som mål är det gott nog.

Det känns att kraften återvänder dag för dag. Plötsligt ikväll började jag städa och torka golv. Det första jag märkte när jag kom hem från Göteborg var att jag plötsligt skrev mycket fortare på datorn. Huvudet hade liksom klarnat. Kroppen värker inte längre och jag har inga nattliga kramper i bennen. Det är nästan det bästa för det gjorde fruktansvärt ont. Har bättre studs i stegen och överhuvudtaget mera ork. Huden är mjukare och celluliterna borta. Fast somliga dagar är väldigt sega men det är väl inte så konstigt. Det är ju en otroligt stor omställning för kroppen.

Jag känner mig glad och lycklig fast jag vet att vad som helst egentligen kan hända. Jag är oerhört tacksam mot Per-Erik och hela hans familj som har erbjudit mig denna möjlighet. Det är så stort. På onsdag ska jag följa med honom till första återbesöket på njurmedicin efter transplantationen. Då kan de få göra en liten inbördes tävlan hans båda njurar (fast en är ju att betrakta som min numera). Om jag får för Per-erik så lämnar jag en liten rapport.

Själv behöver jag bara gå på kontroll två gånger i veckan fortsättningsvis så nästa provrapport kommer på torsdag eftermiddag. Det tackar blodkärlen för.

---