MARIKAS BLOGG

Det blev ett litet uppehåll mellan skurarna på eftermiddagen. Skuttade med glada steg ut i skogen för att plocka blåbär och överraska Klara med en paj till efterrätt. Kanske var jag några dagar för tidig. Fick leta ett tag, de första tuvorna var det mest bara kart på. Samtidigt med att nästa spöregn gjorde sin entré hittade jag bästa stället. Många och stora blåbär på höga kvistar så att man inte behöver böja sig så mycket. Går man ut för att plocka blåbär kan man  inte komma hem tomhänt. I alla fall en liter måste man få ihop.

Regnet öste ner men det var varmt och skönt men lite svårplockat eftersom allt småskräp fastnade på de blöta fingrarna. Plötsligt kom väldigt många myggor fram. Varför kom de just nu när de faktiskt inte visat sig på hela sommaren? Aha! De var törstiga så klart. Både på vatten och blod. Men jag stog pall och tänkte; jag äter ju cortison så det kommer nog inte att märkas att de anfallit. Och tänk så rätt jag fick. Inte minsta lilla klåda, inte ens några synliga bett.

Det tog nog tre kvart att få ihop en liter. Kom hem alldeles plaskvåt. Men finns det något mysigare än att ta av sig de våta kläderna, ta på sig mjukisbyxor och en T-shirt, koka roibosté, krypa upp i soffan med en häftig deckare och Johnny Cash på CD:n.

Pajen blev naturligtvis ljuvlig (det blir alla pajer när man plockat bären själv). Blåbär med lite socker och potatismjöl. Ovanpå det en klassisk smulpaj fast med lite hackad mandel i och naturligtvis mycket vaniljsås till. Himmelskt!

---