14 juli: Kompletteringar.
När jag och Per-Erik var på Sahlgrenska hade vi ingen möjlighet att skriva på bloggen utan fick ringa kamrat Myran som skrev in anteckningarna. Dessutom var vi ju lite dizzy och omtumlade. Därför känns det som vi missade lite värdefull information. Har nu kompletterat på sina sällen som känns viktiga för upplevelsen och sammanhanget.
Det har nu gått drygt sex veckor efter transplantationen vilket innebär att i fysiologisk mening ska såret vara läkt. Det är tur att jag opererat mig flera gånger tidigare så jag vet att operationssår lever ett alldeles eget liv. Från början kan det göra ont på massa konstiga ställen vilket beror på att man stökar till det lite i kroppen under oprationen samt att man håller hakar ganska hårt i såret under operationen. Dessa kan vila på höftbenen eler på magen vilket gör att man kan få ont ganska långt från själva såret. Dessutom kan hematom (blåmärken) uppstå och de liksom "rinner" neråt mot ljumsken pga av tyngdlagen. De kan också ömma betydligt. Dessutom har man ju trasslat till nerverna och det kan ta upp mot ett år innan de hittar tillbaks till varandra. Just nu har jag ingen känsel nedanför såret men extremt mycket känsel ovanför såret. Dessutom någon känsla av "håll" i ljumsken som funnits hela tiden men som minskar med tiden. Sådana här upplevelser informerar man inte om från vårdens sida så det är lätt att det leder till oro. Men tro mig, efter sju ärr vet jag att det tillhör normalförloppet.
Det har nu gått drygt sex veckor efter transplantationen vilket innebär att i fysiologisk mening ska såret vara läkt. Det är tur att jag opererat mig flera gånger tidigare så jag vet att operationssår lever ett alldeles eget liv. Från början kan det göra ont på massa konstiga ställen vilket beror på att man stökar till det lite i kroppen under oprationen samt att man håller hakar ganska hårt i såret under operationen. Dessa kan vila på höftbenen eler på magen vilket gör att man kan få ont ganska långt från själva såret. Dessutom kan hematom (blåmärken) uppstå och de liksom "rinner" neråt mot ljumsken pga av tyngdlagen. De kan också ömma betydligt. Dessutom har man ju trasslat till nerverna och det kan ta upp mot ett år innan de hittar tillbaks till varandra. Just nu har jag ingen känsel nedanför såret men extremt mycket känsel ovanför såret. Dessutom någon känsla av "håll" i ljumsken som funnits hela tiden men som minskar med tiden. Sådana här upplevelser informerar man inte om från vårdens sida så det är lätt att det leder till oro. Men tro mig, efter sju ärr vet jag att det tillhör normalförloppet.
Kommentarer
Trackback
