MARIKAS BLOGG

Luften är hög klar och ganska kylig. Rönnbären är oranga och snart kommer tusen sidensvansar och pickar i sig vartenda ett. Små grodor vandrar över stigarna från sina uppväxtplatser till vinterboningar så man måste se upp var man sätter fötterna. Mjölkörten (rallarrosen) som nyss lyste lila i stora fält är nu bara skira pinnar. En svag nyans av gult ligger över lövträden borta i skogskanten och på kvällarna dansar älvorna över Sjön.



För tre månader sedan, den 30:e maj, var luften tung och det rådde en tryckande värme. Träden hade redan en djup grönska och fälten färgades då lila av midsommarblomster och rödklöver. Medan humlorna surrade, svalorna jagade varandra högt över himlen och gymnasieeleverna hade sina slutskrivningar låg vi, jag och Per-Erik på var sitt operationsbord rejält uppskurna. Uretärer, artärer och vener klipptes av i Per-Erik och syddes fast i mig och Undret skedde. Kroppen tackade och tog genast emot. "Här vill jag leva och här vill jag dö" tänkte njuren och kissade 7 liter.
- Tack Per-Erik, det gjorde du bra.
- Tackar allra ödmjukast, jag ska göra allt du ber mig om i evinnerliga tider.
- Tack, mina ord räcker inte till men du ska veta att jag känner djup tacksamhet över din altruistiska handling.
Ni förstår ju själva: DET GÅR INTE ATT TACKA MED ORD!



För mycket längesedan, i en annan tidräkning, hade jag och Per-Erik en relation under ca två år. Vi var unga, ganska omogna och stora individualister båda två. Men jag minns att Per-Erik sa att ett av de vackraste ord han visste var det spanska (måhända portugisiska) ordet companero vilket betyder "mycket nära och djup vän". Per-Erik, idag och i evig tid är du min companero. Jag kommer att, som den syster du aldrig haft, stå vid din sida i både stiltje och storm. Kommer det tillfällen där din familj inte finns i närheten när du behöver stöd så lovar jag att ta vid som reserv.

Din Familj, Per-Erik, har varit alldeles fantastisk. Du har en mycket unik familj.

Ulrika, redan första gången jag träffade dig på Hemsön liksom lyste det om dig. Du är så oerhört varm, vis och ödmjuk. Du är vacker och sjunger som en ängel. Du har haft en rent makalös hållning genom hela transplantationsprocessen och de gånger vi har träffats har jag alltid blivit bemött med värme och respekt. Jag säger ofta till Per-Erik att han ska glädja sig över att han har en så fantastisk hustru och jag vet att han gör det.

Jon, jag fick den stora ynnesten att lära känna dig när du var en liten pojke omkring sex, sju år. Jag gillade dig verkligen. Charmig, busig och oerhört klippsk. Det hade varit trevligt om vi i nutid (kanske i Banyoul) hade hunnit med ett samtal över en flaska vin men nu är du ju på väg ut i världens oroshärdar, till att börja med Afghanistan för UD:s räkning. Kanske Pappas osjälviska handling (han har baksidor också, ja, jag vet) kan lysa som en slags stjärna i ett, på somliga ställen, världsligt mörker och ge någon slags nyans åt den ondska som stundom finns på jorden. Tack Jon och må alla positiva vindar blåsa med dig var än på klotet du befinner dig.

Siri, livet har sina kast som du vet. Jag är otroligt imponerad av ditt sätt att stötta din Pappa i hans beslut att ge bort en av sina njurar med allt vad det innebär, för att ge mig, som du knappt känner, ett nytt liv. Vi har inte setts så jättemycket men du är alltid fantastiskt varm och glad när vi träffas. Jag hoppas och tror att Per-Eriks handling kommer att ge ditt liv fler nyanser både nu och långt fram i tiden. Siri, jag är så oändligt tacksam för din ödmjuka och generösa inställning till transplantationen. Jag önskar dig ett framtida rikt liv med mycket äventyr, glädje och humor.

David, du har en hjälte till pappa. En blandning av Fantomen och Stålmannen (fast inte så mycket Spindelman). Om du i hela ditt liv kommer att fråga alla kompisar du möter om någon har en pappa som gett bort en del av sig själv till en kamrat, så tror jag aldrig att du kommer att träffa på en pappa som gjort det (men om du träffar på en sådan pappa är han också en stor hjälte och förtjänar djup respekt). Din Pappa är alldeles speciell. Tänk vad konstigt att hans ena njure sitter i mig och kissar tjejpink. Lite fånigt men väldigt bra för mig. Per-Erik är en idol för många. Själv vill han inte skryta men om du vill kan du skryta jättemycket över honom. Du är också en himla fin kille och jag känner på mig att du också kommer att göra något speciellt när du blir stor.

Längre än så går det inte att tacka i ord. Resten får göras i handling. Genom att vara rädd om min glädje och positiva hållning till livet kan jag förhoppningsvis sprida lite värme kring mig. Att göra gott så långt jag förmår och att aldrig svika de kollektiva idealen blir mitt sätt att tacka.